|
Ekholm |
Tack. Att bli liknad vid Peps var något nytt. Paasilinna är ju en favorit, även om jag hellre läser Sture Dahlström i den genren. Och visst, jag håller med om att det blir FÖR mycket då och då. Jag behöver bli mer tillbakalutad. Då glänser dessutom diamanterna bättre, som polkagrisgodis i dyn. Fast nästa ’kapitel’ lär bli ännu värre. Sen skall jag lugna ner mig. ;
|