|
Inlägg #1: Postat: 2002-08-17 16:45:00
|
|
Gnurf |
Fallskärmsavtal inom privata företag är deras angelägenhet hur surt det än smakar. Däremot blir jag lack när statliga institutioner t ex Apoteket som inte borde finnas delar ut skattebetalarnas pengar i form av fallskärmsavtal.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-08-17 18:49:00
|
|
Henrik Hermansson |
"Bidragskarusell" är ett konstigt begrepp. Jag anser inte att trygghet passiviserar, tvärtom.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-08-17 19:40:00
|
|
Gnurf |
Jag anser att det mer blir så att man vänjer sig vid att staten sköter allt åt en så till slut blir man passiv. Mindre bidrag och låt folk behålla mer av lönen så man känner att man tjänat ihop sina pengar och inte fått det av Pappa Staten.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-08-17 19:42:00
|
|
Gnurf |
Det borde också skapa mer företagsamhet då folk i högre grad inser och anser att de kan arbeta sig till en högre levnadsstandard. Kan tänka mig att det känns hopplöst när ca hälften av det man tjänar försvinner bort i skatt.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-08-18 18:50:00
|
|
Henrik Hermansson |
Jag är delvis av samma åsikt. Men Pappa Staten är ett lite överdrivet uttryck. Ibland kanske det är så att folk lever på bidrag för att de inte vill jobba, men lika ofta kanske det inte finns några jobb. Jag tror att många är mer kreativa när de är trygga och slipper tänka på det mest grundläggande.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-08-19 00:07:00
|
|
Gnurf |
I Sverige känns det inte så överdrivet faktiskt... :P
Givetvis ska vi ha en grundläggande social trygghet, men bara för dem som verkligen behöver det. Tror t.ex inte att familjen Wallenberg behöver sitt barnbidrag,
|
| |
|
Inlägg #7: Postat: 2002-08-19 00:46:00
|
|
Henrik Hermansson |
Ytterligare behovsprövning vore bra, tror jag. Sedan är det ju svårt att avgöra vem som behöver hjälp. Jag känner högutbildade, flitiga människor som sökt 2-300 jobb utan att få napp. De behöver också trygghetssystemet. Det är svårt att säga hur långt den individuella försörjningsplikten kan drivas, men jag tycker M går för långt.
|
| |
|
Inlägg #8: Postat: 2002-08-19 14:33:00
|
|
Jörgen G |
När är vi mest kreativa, när vi slappar i solstolen eller när vi får kämpa för att överleva? Jag är av annan uppfattning än HH, och tror på det senare alternativet. Titta bakåt i historien, när har kreativiteten varit störst och den tekniska utvecklingen gått fortast? Om inte under krigen. Och det är ju knappast ett tillstånd av trygghet, eller hur?
|
| |
|
Inlägg #9: Postat: 2002-08-19 18:41:00
|
|
pUs |
Henrik; Om du anser att kreativiteten flödar som bäst när det är som mest händelselöst och tryggt, så kan jag bara beklaga. Uppenbarligen har du aldrig upplevt känslan av kreativt skapande. Jag säger inte att trygghet suger, men kaos bor faktiskt granne med gud.
|
| |
|
Inlägg #10: Postat: 2002-08-20 00:39:00
|
|
Henrik Hermansson |
I och för sig sant. Jag har inte läst en enda bra bok av en författare som varit trygg...men jag tror att om man slipper tänka på det mest grundläggande så kan man vara kreativ. Det finns så mycket att oroa sig för ändå. Social trygghet måste inte leda till andlig slöhet. Hoppas jag i alla fall.
|
| |