|
Inlägg #1: Postat: 2002-07-30 16:45:00
|
|
Kent Davidsson |
Hon skriver också: "Problemet här är att många män vill värja sig; "jamen, jag är ju inte sån". De skulle själva aldrig våldföra sig på, eller våldta, någon. Nej, okej, så må vara fallet, men då krävs det att man också ställer sig upp och säger ifrån att sexuella övergrepp och kränkningar inte är acceptabla.", vilket jag tolkar så att hon anser att det finns en försvarlig andel män som accepterar våldtäkt.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-07-31 17:30:00
|
|
Christer H |
Om jag vandrar hemåt i natten, och tjejer jag möter eller hamnar bakom, tar stora omvägar/börjar springa/högt ringer sina kompisar osv. så känner jag mig utpekad som verklig eller potentiell våldsman. DET! kränker mig. Inte som medlem i mansgruppen, utan högst personligt. Sluta med dina förlöjligande härskartekniker, jag "gnäller" inte, män "gnäller" inte, vi ryter ifrån! Blir du trött, vila dig lite så piggnar du nog till....Mvh CH
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-08-01 01:25:00
|
|
Bertram |
Jag håller egentligen med dig i denna debatt CH. En liten lustig sak bara; du ondgör dig i en annan tråd över att tjejerna där har massa hjärmspöken och att det bara är i deras huvuden den potentiella våldtäkten och allt vad det nu är finns. Kan det kanske vara så med din känsla av att vara potentiell våldtäktsman också? Scenariona är väldigt lika. Vill bara säga att hjärnspöken kan kännas nog så verkliga. Vad man skall göra åt dem vet man kanske bäst själv?
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-08-01 08:52:00
|
|
CH |
Visst kan jag ha tagit fel på nåt mobilringande eller springande i natten, och trott att det var pga min närvaro. Men varför skulle jag ha såna "hjärnspöken"? Omedvetet "makt"behov?? Tror inte det. Kvinnliga vänner, Hartman och andra kvinnor här bekräftar ju mina erfarenheter av kvinnlig rädsla. Mvh CH
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-08-01 10:34:00
|
|
anders |
Men om detta telefonerande räddar någon från att bli våldtagen tycker i a f jag att det är värt det. Du känner dig kränkt säger du och jag vet precis vad du menar. Det är inte så kul att nån tror att man är en våldsman. Samtidigt ser jag hellre att du eller jag kränks på detta harmlösa sätt än att min syster råkar illa ut. I slutändan är ju du och jag bara okända människor om än män för kvinnan i fråga, varför skulle hon lita på nån av oss? Fast det är klart, om de ringer polisen varje gång...
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-08-02 08:32:00
|
|
Christer H |
Men anders, nu handlade det inte om att välja mellan, att bli kränkt av att tas för våldsmanoförskyllt och att verkligen kränkas i en våldtäkt. Utan här diskuteras det förstnämnda i relation till att kränkas av att tas för hora felaktigt. Eftersom jag anser våldsmän som mer föraktliga än horor, hävdar jag att "min kränkning" är värre än Hartmans. Mvh CH
|
| |