|
Inger |
Karin, en stark poetisk prosadikt! Du har medvetet arbetat med dikten, ja även formmässigt! Inga bl a överflödiga ord här;- Och bilderna!
Jag riktigt känner skulden, skammen och vuxnas svek - som barnet får bära! Du har klart en författartalang. Lycka till!
|