Socialförnedringen - dödsstöten

Anna Li, trots att vi försökte skydda barnen tog de förstås skada av att vara utan hem under flera månader. Den äldste började bita på naglarna och frågade ständigt: Ska vi bo här? Måste vi flytta nu? Länsstyrelsen påminde ju också socialen om att barnperspektivet aldrig får glömmas bort. Och det är jag tacksam för.

Barnafadern studerade på annan ort och hade lika små resurser som vi. Han har gjort så gott han kunnat. För barnens skull ville hon inte göra sig osams med honom.

Tycker fortfarande att ni är för förstående. Om ens barn inte har ngnstans att bo pga att man inte har råd att betala ordentligt underhåll så kanske man slutar plugga och börjar jobba. Det hade förmodligen varit betydligt lättare och lönsammare för honom att jobba än för din dotter som ändå hade tre barn att ta hand om. Plugga är lyx och har man tre barn på gatan får man vänta med den lyxen.