|
Inlägg #1: Postat: 2002-05-14 16:05:00
|
|
Hasselbergarn |
Jag har många småsystrar, hade du "haft ett förhållande" med minstingen på 17 år hade jag vägrat träffa dig, hade du varit tillsammans med 22 åringen hade jag tvingat mig att vänja mig vid tanken att uppföra mig som barn trots att jag inte skulle förstå min systers värderingar. Då hade jag varit 23 och min far 43. Räkne-exempel ur livet.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-05-14 16:06:00
|
|
... |
"uppföra mig som FOLK" skulle det vara
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-05-14 16:59:00
|
|
Andreas |
Somliga blir nästan aldrig vuxna, andra 17-åringar är väldigt vuxna i sitt sätt. Jag kan bara konstatera att folk i vår omgivning accepterade oss som ett par även om det tog lite tid.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-05-15 22:36:00
|
|
Jenny n |
Precis vad jag också tänkte Hasselbergarn. Om någon är över 20, man eller kvinna, who cares.
Men en 17- åring är faktiskt fortfarande ett barn, det känns inget bra.
|
| |
|
Inlägg #5: Postat: 2002-05-16 00:16:00
|
|
Andreas |
Det här låter kanske dumt, men jag trodde gränsen till barn gick vid 15? För övrigt är jag inte alls så åldersfixerad som folk här verkar tro, men 17-18 är något av ett gränsfall. Bitvis omogen, ja, bitvis vuxen i högsta grad, ja.
|
| |
|
Inlägg #6: Postat: 2002-05-18 00:41:00
|
|
Mirko |
Är det hon som sjunger?
|
| |