|
Inlägg #1: Postat: 2002-04-28 22:03:00
|
|
elin t.h |
han styr väl i viss mân hela min familjs liv, när han kommer pÂtal blir min mamma jätteledsen. det handlar mest om att jag aldrig har fâtt ett rekÄnnande att han gjort fel, varken av honom eller rektorn, som jag har haft lânga arga duster med i efterhand, inte ens av mina gamla klasskamrater, nâgra är numera mina vänner, de minns inte ens.
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-04-28 22:04:00
|
|
elin |
erkännande
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-04-29 04:37:00
|
|
Ahi |
Som mobbad i högstadiet kan jag säga att jag inte kan förlåta mina klass"kamrater". Det värsta är att det var så lätt för alla de andra att blunda och inte säga/göra något. Jag har fått lite "terapi" då jag ställde en som mobbade min kompis till svars, träffat riktiga vänner osv. Men minnena är jobbiga.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-04-29 23:09:00
|
|
elin |
jag kan pâ ngt sätt inte vara arg pâ de flesta av mina klasskamrater, de var bara 10-11 âr och de gjorde vad den vuxna, förebilden, gjorde. det finns naturligtvis en el. tvâ som fortsatte sin tortyr till jag fyllde sexton, dâ hände ngt som jag ska berätta om i min nästa artikel.
|
| |