|
Sanna Parkell |
Jag har tre fina pojkar och har inga planer på att skaffa fler barn, så jag skulle utan problem kunna dela med mig. Men, och det är ett viktig men, hur kommer det kännas när man vet att det finns ett barn någonstans som är en del av mig? Och om tjugo år kanske barnet som nästan är vuxet ringer på dörren och vill prata och bli en del av mitt liv. Men visst skulle jag vilja hjälpa en medsyster som inte har det lika lätt att skaffa barn som jag har haft.
|