|
Inlägg #1: Postat: 2002-04-27 16:47:00
|
|
jonny |
totalt uppslukad på scen eller känslan som infinner sig när man läser Fjodors text om låten Barn av vår tid till hyllningsplattan Nationalsånger: ".den träffade så hårt att jag hade svårt att över huvud taget sjunga eftersom tårarna kom vid varje försök."
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-04-27 16:48:00
|
|
jonny |
Hela jävla musikindustrin är och har alltid stått på arbetsklassens sida och det enda som den andra sidan har att identifiera sig med är nån stackars rysk violnist med alldeles för buskig maskering. Inte undra på att lyckoruset aldrig vill infinna sig.
Hatar du oss, så hatar vi dig, så enkelt är det
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-05-03 10:10:00
|
|
Johan |
Men de lägre klasserna har alltid apat efter överklasserna, hur kommer det sig? När sedan efteraporna har blivit för lika har sedan överklassen ändrat stil igen. Whos the monkey?
|
| |