Pensionat Oskar på Kulturhuset Stadsteatern - stark scenupplevelse som berör

Det är alltid en stor uppgift att sätta upp en klassiker på en teaterscen, då många redan har en stark relation till verket. Kulturhuset Stadsteatern s uppsättning av Jonas Gardells dramakomedi Pensionat Oskar – för första gången på en teaterscen – är ett exempel på en sådan modern klassiker.

Kulturhuset Stadsteatern , Stora scenen
Regi: Jakob Höglund
Manus: Jonas Gardell
Scenografi: Sven Haraldsson
Medverkande: Henrik Norlén, Helena af Sandeberg, Hampus Hallberg, Sven Ahlström, Per Sandberg m.fl.

Foto: Sören Vilks

Pensionat Oskar är den till synes enkla berättelsen om familjen Runeberg som firar semester i en stugby vid havet men där relationen mellan makarna Gunnel (Helena af Sandeberg) och Rune (Henrik Norlén) utmanas efter att en tredje person, magikern Petrus (Hampus Hallberg), kommer in i bilden. Efter att ha sett Susanne Biers formidabla filmatisering från 1995 med bland andra Stina Ekblad och Loa Falkman som Gunnel och Rune Runeberg, är det med viss bävan jag går för att se regissören Jakob Höglunds version på Stadsteaterns stora scen. Hur ska man lyckas förmedla de starka stämningarna och känslorna från filmen? Min oro visar sig vara obefogad. Redan några minuter in i föreställningen känner jag att den ”bär” och det med besked. Stundtals upplever jag att stämningarna och känslorna blir starkare på teaterscenen än i filmen. Detta kan givetvis tillskrivas regissören och de duktiga skådespelarna, men jag vill här även lyfta fram Sven Haraldssons geniala, avskalade scenografi, som sätter texten i fokus. Filmen spelades in på välkända Pensionat Holmhällar på södra Gotland och den vackra och suggestiva miljön förtog stundom en del av kraften i replikerna. Flera repliker och replikskiften i Gardells manus har blivit bevingade, ett sådant är när Gunnel, som tycker att Rune umgås lite väl mycket och nära med Petrus, säger till sin make ”Du leker med elden” och Rune svarar ”Men vad ska man göra när man fryser”. Vid detta replikskifte hade man kunnat höra en knappnål falla, så absorberad var publiken.

Pensionat Oskar är en dramakomedi som ger upphov till många goda skratt men där finns hela tiden ett underliggande allvar som griper tag i publiken. Det som Gunnel och Rune går igenom kan säkert många känna igen sig i, om inte helt så i alla fall till någon del. Trettio år har hunnit passera sedan filmen hade premiär. Mycket vatten har ”runnit under broarna” sedan dess och en homosexuell relation är inget som man längrehöjer på ögonbrynen åt. 1995 var det fortfarande något som biopubliken möjligen upplevde litet kittlande och spännande och man kan idag lätt få för sig att Pensionat Oskar förlorat sin relevans. Så är emellertid inte fallet. Pensionat Oskar är en berättelse om relationer och passioner som alltid kommer att vara intressanta för oss människor.

Mikael Björnfot 03 maj 2025 19:22