Bergamo – ett smultronställe i Norditalien

Det finns platser som man kommer till av en slump och vars kvaliteter sedan gör att man återvänder och till slut känner sig hemma på. För mig är en sådan plats Bergamo...

Foto: Per Sjödahl

Det finns platser som man kommer till av en slump och vars kvaliteter sedan gör att man återvänder och till slut känner sig hemma på. För mig är en sådan plats Bergamo (www.visitbergamo.net/en ), som jag av en händelse besökte för många år sedan i samband med att Ryan Air inledde sina flygningar dit från Skavsta. När man talar med människorna i Bergamo så prisar alla Ryan Air och de många turister denna satsning gett staden. Den gången var närbelägna Milano målet med resan men besöket i Bergamo gav mersmak och de följande åren blev det en årlig resa dit. Nu var det emellertid nio år sedan jag var där senast och hög tid för ett återbesök. Bergamo, med cirka 120 000 invånare och belägen öster om Milano, består av två delar, den gamla staden – Città Alta – belägen högt uppe på berg, tronande över Città Bassa, den nedre staden som breder ut sig på slätten nedanför. För många svenskar är Bergamo fortfarande känd genom fotbollspelaren Glenn Strömberg, som i åtta säsonger spelade för Atalanta Bergamasca Calcio.

Città Alta är, med sin 5 kilometer långa försvarsmur, 4 majestätiska stadsportar och renässans- och barockpalats, med på Unescos världsarvslista. Här hittar man allt det där man förknippar med charmen hos en italiensk stad: vindlande smala gator och gränder kantade av byggnader från olika epoker, spännande små butiker, restauranger, caféer och barer. Centralt i staden ligger det vackra Piazza Vecchia, som arkitekten Le Corbusier skall ha beskrivit som det perfekta torget, där man inte behövde ”röra en sten”. Här finns bland annat det 52 meter höga Gombito-tornet och orkar man gå de 263 stegen upp i tornet belönas man ordentligt med den magnifika utsikten därifrån. Trots att folklivet kan vara tämligen livligt, i synnerhet på helgerna och under sommaren, finns här en rofylldhet och skönheten i det omgivande landskapet och utsikterna från promenadstråken utmed försvarsmuren, som tar andan ur en, är balsam för själen. Man tar sig enkelt upp till Città Alta med buss eller funikulär. Med den sistnämnda kan man även ta sig hela vägen upp till San Vigilio, varifrån man avnjuter en storslagen vy över staden och dess omgivningar, om man så vill i sällskap av ett gott glas vin på någon av de trevliga restaurangerna som finns däruppe. Bergamo är en utmärkt plats för den aktiva resenären med goda vandrings- och cykelmöjligheter, men här finns naturligtvis även mycket kultur att hämta inspiration av. Ett besök i Bergamo är exempelvis knappast komplett utan Accademia Carrara, där man står andäktig framför mästerverk av Botticelli, Canaletto och Tiepolo, för att bara nämna några.

Man skall bo någonstans också och jag har ständigt återkommit till vikten av att välja hotell med omsorg för att maxa reseupplevelsen. Det finns hotell som i sig är en sevärdhet och ett resmål och som man knappt vill lämna även om resmålet som sådant är fullt av lockelser. Hotell av det här slaget växer inte på träd men ett av dem finns i Bergamo, nämligen femstjärniga Relais San Lorenzo (www.relaisanlorenzo.com), medlem i Small Luxury Hotels of the World och beläget i Città Alta vid nedre delen av Piazza Mascheroni. Byggnaden är modern, ritad av Adolfo Natalini och färdig 2013 men smälter väl in i den omgivande äldre bebyggelsen. När du stigit in genom entrén till hotellet omsluts du av ett lugn och en frid som sedan genomsyrar hela anläggningen. Här sänker man automatiskt samtalstonen. Hotellets storlek spelar en viktig roll för denna känsla. Här finns endast 30 rum fördelat på två plan och i sex olika rumskategorier, samtliga försedda med uteplats eller balkong och med utsikt endera över den tysta, fina innergården eller bergen på den norra sidan.

Rummen är mycket välisolerade och tysta och utmärkta för stressade själar. Rummen, som varierar i storlek, är utrustade med fina toalettartiklar från Molton Brown. Sängarna är generöst tilltagna och sköna och möblemang och belysning i övrigt sparsmakat elegant – det här är ju trots allt Italien. Mitt rum var även utrustat med en jacuzzi och separat dusch och toalett. Allt här, service och inredning – såväl i publika utrymmen som i själva hotellrummen, andas omsorg, hantverksskicklighet, kvalitet och exklusivitet. Exempelvis finns här en liten spa-avdelning med turkiskt bad, finsk bastu samt ett ”salt-rum” för vila och återhämtning, som gästerna får boka för privat bruk från klockan 9 på morgonen till klockan 20 på kvällen. Hotellet har ingen spa-terapeut stationär men om man som gäst önskar sig en massage eller ansiktsbehandling så ordnar de en då det finns ett separat behandlingsrum. Stillheten i spa-avdelningen, de förföriska dofterna och den välgörande värmen i bastun gör att man aldrig vill lämna den men när man väl gör det är det med förnyade krafter. Spa-avdelningen har dessutom en direkthiss från hotellrumsdelen, så att gästerna aldrig behöver gå i badrock och tofflor genom foajén eller andra publika utrymmen.

Något annat som får Relais San Lorenzo att sticka ut vad gäller andra hotell är restaurangen, där man sitter i något som kan liknas vid en arkeologisk utgrävning. På en plats som Bergamo, ja överhuvudtaget i Italien, kan man knappt sätta spaden i jorden utan att stöta på lämningar från äldre tider. Så också här, där man under förberedelserna för hotellet hittade husgrunder och murar från romersk tid fram till medeltid. Dessa fynd är nu mycket elegant införlivade med restaurangen och förmedlar en påtaglig och trevlig känsla av det liv som levts på platsen för så långt tillbaka som två tusen år sedan. Jag har ätit på många fascinerande ställen men aldrig så här nära inpå historien. Att sedan maten – och servicen – är utomordentlig gör naturligtvis inte upplevelsen sämre. Jag åt middag en kväll på hotellets restaurang Hostaria, som serverar delikat italiensk mat av högsta kvalitet. Jag inledde med ett glas av det lokala bubbelvinet Franciacorta och till detta åt jag fyra olika aptitretare som bland annat bestod av bröd av olika slag och en laxsufflé med fin sälta. Allt stiligt serverat på polerade stenar och perfekt till fördrinken. Till förrätt blev det kalv med både pumpa och mandarin, som gav en perfekt balans till proteinet. Till varmrätt valde jag en perfekt anrättad oxfilé med ett rött toskanskt vin. Till dessert en mäktig men mycket god chokladanrättning med päron och krisp. På Hosteria serveras även frukosten, bestående av en buffé med ett noga utvalt utbud, varav det mesta, som jag kunde uttyda, var ekologiskt eller närproducerat. Under den varma årstiden intar man sin middag med fördel på den magnifika terrassen, men utsikt över de böljande kullarna och bergen på den norra sidan av Città Alta. En övernattning på Relais San Lorenzo är verkligen en upplevelse i sig och rekommenderas.

Från Bergamo till Köpenhamn är det inte så långt fågelvägen och besöken har en gemensam nämnare: VIN. Italien är ett känt vinland och producerar årligen mängder med högkvalitativa och populära viner och som jag har skrivit tidigare så brukar det vara minst 1 -2 italienska vinmässor årligen i Stockholm, exempelvis Borsa Vini, vilket indikerar att Sverige är en viktig marknad för de italienska vinodlarna. Men den italienska vinbranschen nöjer sig inte med att enbart visa upp sina viner i Stockholm, utan Borsa Vini arrangeras på olika platser över hela världen. I början av mars reste jag ner till Köpenhamn för att närvara på Borsa Vini där 27 utvalda vinproducenter presenterade sig med deras utsökta viner. Paula Moscatelli, på The Italian Trade Agency , var arrangör och höll i trådarna. Paula brinner för de italienska vinerna och känner väl till svenskars fäbless för just italienska viner och vill även introducera svenskarna för viner från södra Italien, som inte alltid hittar till Sverige. Jag fick testa mängder av högkvalitativa viner och fann många favoriter som med tiden kanske letar sig till Sverige, en del finns redan att köpa i här.