Hip hop var god dröj

Man blir lätt blind, tankar som tar över ens känslor och livet kretsar runt en cirkel. Fett jobbigt, hostan
vill inte sluta. Jo högre jag blir desto klarare blir allt. Jag va 19 när jag failade första gången för något
Grovt, rån. Hur som helst alla har en historia, aldrig varit lätt, aldrig varit den som heller tänkt så mycket, förens nu. 10 år har gått

och tro mig jag har fuckat up minst 10 gånger och haft turen med mig på 9 av dem. Ja tur eller Gud, och just religion har varit ett räddande

fenomen för mig i livet något som gjort mig
Till ett bättre jag. Det handlar om att vara ärlig mot sig själv, en självbild som många tror sig ha, men det är
lättare sagt en gjort. Jag minns när jag sa till mig själv ”du behöver hjälp mannen” skrattar när jag tänker på den sommarmorgon jag hade

varit vaken i tre dygn nästan. Har haft många stadier i livet, det här är en av dem..

Resan.
1994 inte mer än 5 år då mina föräldrar korsade hela EU för att komma till Sverige, ja det tog dem bara
tre år att ta sig fram, den polska och tyska gränsen och danska för den delen som fuckade up lite
Men Gud gav oss prövning redan då vad jag kan börja minnas. Landskrona staden som man växte up i,
randigt på planen och fotboll blev en väg in.
Vänskap var något viktigt och vi var många pojkar redan då som bodde på flyktingsförlägningen från 1997-2001 med våra familjer. Det var så

mångkulturellt det kunde blitt. Jag menar Armenier, Albaner, Bosnier, araber, ryssar, iranier och det bara strömmade in. Jag lovar pratade

bättre bosniska än svenska på den tiden, umgicks inte med någon svensk förens jag flyttade till Eslöv. Det var ju rena julafton jämfört med

förorten i Landskrona. Lugnet som jag inte känt sen vi lämnade Armenien kom äntligen tillbaka. Morsan skillde sig och vi fick typ skyddat

boende några månader. Grejen är att dom här ”lugna” månaderna gjorde mig galen efter ett tag. Jag va typ 12-13 år och varit med om så mycket

drama, trauma, slagsmål, kaos, till både höger och vänster så jag hade börjat vänja mig, det jag menar egentligen är att det hade satt så

djupa sår i mig som skulle ta tid att läka.

Det här är min historia om ”vägen in till branchen”.  

Av Gor Poghosyan 14 okt 2018 08:37