Moskéer ska tvingas ha egna ansvariga utgivare

Böneutrop är idag en kommunalpolitisk miljöfråga om ljudnivåer. Men i flera moskéer torgförs budskap som kan likställas med uppvigling mot den svenska staten.

Vore de imamer som uppmuntrar och påfordrar att männen, med tron som verktyg, ska agera moralpoliser för att som yttersta mål införa sharialagar i den privata sfären och i civilsamhället som ett första steg att omdana Sverige. Innan dess uppmanar imamer sina anhängare att tillämpa sharialagar där klansamhället ska rollen som juridisk instans.Definierar moskéerna som de samhällspolitiska publicister de de facto är – med laglig skyldighet för moskéns ledning att utse en ansvarig utgivare – kan sannolikt vissa påbud under fredagsbönerna fällas för uppvigling och hets mot folkgrupp.

Tiden är förbi när religionsfriheten var en till intet förpliktande portalparagraf. Vi måste nu försvara religionsfriheten med dess rättigheter och begränsningar så som den ska gälla i svensk kontext.

Många religiösa samfund finns bland civilsamhällets goda aktörer. De stöder de mest utsatta, skapar engagemang i lyckade integrationsprojekt eller driver ansvarsfullt konfessionella barnverksamheter och skolor. Så ska det vara. I Sverige är rätten att utöva och tillämpa sin ideologi, religion eller världsåskådning garanterad i grundlagen – så länge man inte bryter mot andra lagar.

Hot, våld, utpressning för att upprätthålla religiösa normer är inte tillåtet. Hot, våld och utpressning för att hålla kvar religiösa avhoppare eller värva nya anhängare till sin tro hör inte hemma i Sverige.

De Abrahamitiska religionerna – judendom, kristendom, islam – bär alla på sina ryggsäckar med historiskt grymma och våldsbejakande överträdelser. Gemensamt för dessa är att deras profeter och grundare Moses, Jesus och Muhammed alla enligt religionernas urkunder är ättlingar till patriarken Abraham. Men de religionerna har genom årtusendena valt olika vägar. Judendom och kristendom har anammat västerländskt tolkad åtskillnad mellan religion och politik såsom de västerländska demokratierna tillämpar enligt FNs stadfästa religionsfrihet.

Här finns anledning för Sverige att agera mot Kariodeklarationen från 1999 som fastställer sharialagarnas juridiska ställning. Exempelvis har Saudiarabien ratificerat ett flertal FN-deklarationer med förbehållet att landet endast anser sig bundet av åtagandena i konventionerna i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning sharia enligt Koranen.

I Sverige ska vi fortsättningsvis tillämpa rättssäker lagstiftning. Inför lagen ska alla vara lika. Genom att införa krav på ansvariga utgivare för moskéer kan vi stävja att de använder religionen som alibi för lagbrott.

Här kan andra krsitna religigösa förbund ansluta sig till sama princip för att upprätthålla legitimiteten för de trosinriktningar som inte driver extremistiska våldsideologier och som tål extern juridisk granskning avseende deras nyttjande av yttrandefriheten. För de religiösa samfund som vill positionera sig utan att ta ställening till ny lagstiftning, hoppas jag kan inspireras till att delta i det offentliga samtalet, gärna med utgångpunkter i min tidigare artikel Dags för vägval i vilsen religionpolitisk debatt (publicerad på Dagen 17 maj)

Vi får inte tillåta att religionsfriheten kidnappas av våldsbejakande, religiösa extremister.

Av Ulf Lönnberg 15 jun 2018 19:26