På vift i Pakistan och Guinea-Bissau

Som trogna Sourze-läsare vet ni att jag gärna vill resa utanför de etablerade normerna för vart man normalt reser...

Foto: Janne Haapamäki

Som trogna Sourze-läsare vet ni att jag gärna vill resa utanför de etablerade normerna för vart man normalt reser. Dels för att jag tycker att det är intressant att ta del av olika länders kulturer, som inte ofta kommer gemene man till dels, men även för att jag gärna vill upplysa om och uppmuntra till resor till dessa kommande guldkorn.

Först ut på min påskresa var Pakistan, ett land som gränsar till Indien och som har nästan 200 miljoner invånare. Huvudreligionen är islam och religionen lyfts fram exempelvis genom praktfulla moskeer och utgrävningar från den tidiga, muslimska historien. Det finns tre städer i Pakistan som man kan ta sig till med hjälp av flyg från Europa och vi valde att resa med Turkish Airlines via Istanbul till multimiljonstaden Karachi. Här bor drygt 21 miljoner, vilket motsvarar drygt 10 procent av landets befolkning. Visum söks och hämtas enkelt på Pakistans ambassad i Stockholm och kostar 260 kr. Något som dock gör det hela lite besvärligt är att det dokument som man fyller i är rätt omfattande och man behöver en turistoperatör i landet som bekräftar att denna tagit uppdraget att hjälpa dig och vad du planerar att göra i landet. När all pappersexcersis sedan är klar går det rätt fort att få visumet. Den turistoperatör som vi anlitade via nätet var mycket hjälpsam när det gällde att ordna med det praktiska för att underlätta för oss när det gällde visumansökan.

Karachi har haft ett oförtjänt rykte om att vara osäkert för turister att besöka och vi kan så här efteråt dementera att så är fallet. Det som alltid måste råda när man reser i länder med en dåligt fungerande turism är det sunt förnuft. En av de saker man måste tänka på är att inte gå ensam på öde gator/områden vare sig under dag eller kvällstid och visa respekt för landets sedvänjor. Det sistnämnda innebär att du som man inte ska bära korta shorts samt att man tar hjälp av en turistoperatör eller liknande som har lokalkännedomen och som fungerar som en trygghet. Turist operatören som hjälpte oss i Karachi hette Jamal och han är delägare i den väletablerade turistoperatören Travel Culture (www.travel-culture.com).

Vi anlitade Jamal dels för en stadsrundtur i Karachi samt en heldagstur för ett besök på UNESCO platsen Thatta, cirka två timmar utanför Karachi. Stadsrundturen innehöll besök på följande platser: Clifton beach, som visade sig vara en mycket lång sandstrand som lockade massor av människor för att få lite svalka. Avsaknaden av hotell vid denna oexploaterade plats beror enligt Jamal på att myndigheterna sedan 11 september 2001 inte lägger så mycket tid eller pengar på att locka turister till landet. I ett muslimskt land är det ofrånkomligt att besöka ett par eller fler moskéer. En var Defence-moskéen, som byggdes på initiativ av officerare under senare delen av 1960-talet. Den är ovanlig för att vara en moské på grund av sin ovanliga utformning och är väl värt ett besök.

En av stadens mest populära turistattraktioner är Jinnah-mausoleet, som är viloplats för Pakistans grundare Muhammed Ali Jinnah. Byggnaden är en imposant skapelse i modern design som även inrymmer ett museum, där man kan få lära sig mycket mer om vem denna intressanta ledare var. Ingen stad i den här delen av världen är komplett om det inte där också finns en bazaar och det gäller även Karachi. Bazaren heter Bohri och erbjuder sina kunder mängder av både nödvändiga och oväsentliga saker. Det är en fröjd att gå omkring här och exempelvis ta del av de färggranna kryddorna som ligger framför dig i stora högar. Man absorberas lätt av stämningen som råder här. Ett besök i Mohata-palatset var intressant och med tanke på människomyllret därutanför var det skönt att komma in i detta museum och ta del av olika konstutställningar och njuta av tystnaden.

Vi bodde på ett av stadens äldsta och bästa hotell - Avari Towers hotell (www.avari.com/property/avari-towers),
som ligger strategiskt inne i staden intill den myllrande bazaren. Hotellets säkerhet är mycket bra och det har 236 rum och sviter fördelade på 20 våningar. Hotellet har officiellt fyra stjärnor men servicenivån och framförallt rummen anser jag håller en femstjärnig kvalitet. Rummet har modern standard och moderna faciliteter där jag framförallt vill lyfta fram den sköna sängen och det fräscha badrummet med dess marmor som gav badrummet en lyxig inramning. Restaurangerna är också bland de bästa bland hotellen i staden och innehåller bland annat en japansk restaurang där maten är minst lika bra som i Japan. Här finns också den populära Avari Sky BBQ and Pizza på hotellets tak, där buffémiddagar serveras med god pakistansk mat, både kött, fisk och vegetariskt. Utsikten härifrån är fantastisk. Jag vill också lyfta fram hotellets underbara frukostrestaurang som serverar allt som man behöver men också mer därtill som varma rätter som jag uppskattade mycket. Vill man ta sig ett dopp efter en dags flanerande så har hotellet en stor och skön pool där man kan svalka av sig. Slutligen så erbjuder hotellet fri transport till och från flygplatsen och med tanke på att avgångar och ankomster ofta är på morgonen eller nattetid så är detta en stor fördel. Dag två fortsatte vi med en heldagsutflykt med Travel Culture och Jamal till ett av landets sex UNESCO platser - Thatta, med en halv miljon gravar för kungligheter och andra dignitärer, begravda mellan 1300 till 1700 talet. Området är för stort för att man ska ha möjlighet att se allt men med guidens hjälp så blir man visad de viktigaste gravarna. Det är fascinerande att se hur skickliga hantverkarna var med att mejsla fram de olika utsmyckningarna och fina mosaikerna.

Efter ha lämnat Karachi och Pakistan med massor av upplevelser som gav mersmak och en lust att nästa gång besöka landets norra bergiga delar som uppenbarligen uppvisar stor skönhet och prakt, blev nästa anhalt på min resa en annan kontinent: Afrika och specifikt den gamla portugisiska kolonin Guinea-Bissau, som till storleken är Afrikas minsta nation efter Seychellerna. Landet, som blev självständigt 1974, är även ett av Afrikas fattigaste. Landet har drygt 1,8 miljoner invånare, där cirka 15 procent talar och förstår Portugisiska, Långt ifrån alla förstår engelska. Vi bodde på ett av huvudstadens Bissaus absolut bästa hotell, Coimbra Hotel & SPA, en arkitektonisk dröm. Det som är en stor fördel med hotellet, som ligger mycket strategiskt i huvudstaden med närhet till det mesta, är att det, som officiellt har 3 stjärnor, erbjuder fri transport mellan flygplats och hotell. Många andra hotell, även med fler stjärnor, tar betalt för denna service. Svenska medborgare kan antingen köpa visum i förväg online för att få visumet vid ankomst men man kan även mot en mindre kostnad låta hotellet sköta det praktiska, vilket vi gjorde och det är att föredra. Kostnaden för servicen och själva visumet ligger på cirka 800 kronor. Hotellet, som i grunden är en äldre byggnad från kolonialtiden, har ägnats stor omsorg av dess portugisiska ägare, som gjort hotellet till vad det är idag. Huset byggdes i början av 1900-talet och fungerade inledningsvis som ett lager med en biograf på första våningen. Huset har ägts av en och samma familj sedan det byggdes som fortfarande äger huset. Efter en sammanslagning med intilliggande hus omvandlades huset till vad det är idag. En sak som man slås av som gäst är det otroligt stora antalet böcker som finns i bokhyllor överallt och som ger hotellet en trevlig atmosfär. Man känner sig trygg och säker som gäst på hotellet och rummen är mycket stora med högt i tak och utrustade med sköna sängar och TV samt bra bredband internet. Badrummen är trevliga och fräscha badrum och självklart har rummet AC. Rummet är även tyst, vilket gör att man sover väldigt bra. Hotellet erbjuder sina gäster helpension, vilket vi nappade på och som visade sig vara ett klokt drag, då det inte finns så många restauranger i Bissau. Restaurangen, med utsikt över katedralen, har en mycket fin inredning och vackra fönster som bara de är värda ett besök. Restaurangen frekventeras av en hel del expats, vilket borgar för hög kvalitet. Både lunch och middag ingår det bordsvin och varje dag serveras det förrätter i form av sallader och en kött-, en fisk- och en vegetarisk varmrätt. I anslutning till detta serveras det en dessertbuffé. Maten har spår av det portugisiska och det jag rekommenderar är framförallt fiskrätterna. Hotellet har ett SPA med massage, bastu och gym. Rummen varierar i storlek vilket förhöjer hotellets charm och priserna ligger från 85 Euro. Vill man ha direkt kontakt med medarbetare som kan engelska rekommendera följande e post:contacto@bxo.gmail.com.

Landet som sådant har haft sin beskärda del av militärkupper och politisk instabilitet efter självständigheten men säkerhetsläget är i nuläget stabilt. Landet har en stor potential för turism men då landet inte investerar i en välbehövlig infrastruktur som upprustning av framförallt byggnader, kommunikationer och vägar så har landet en bit kvar för att locka några större mängder turister. Det som vi denna gång inte hann med är ett besök i det som kan liknas vid en skärgård, tämligen unikt för Afrika med öar och skär som man når med färjor och båtar. Enligt utsago så är såväl naturen som djurlivet mycket intressant och spännande på dessa öar som få besökare tar sig tid att besöka. I huvudstaden tog vi flera promenader till fots för att insupa miljön och folklivet. Platser man kan besöka är exempelvis katedralen, som ligger intill hotellet, men även regeringsbyggnaderna ett stenkast därifrån och marknaden som ligger nära regeringsbyggnaderna och där man kan köpa souvenirer. Möjligheterna att ta hjälp av turist operatörer är minimal men man kan alltid höra sig för på hotellet som kan hjälpa dig vad gäller utflykter.

Guinea-Bissau är en oslipad diamant som det skulle kunna bli något storartat av om bara investerare och staten bestämmer sig för att satsa på turismen. Men då är det först viktigt att landet upptäckts av potentiella resenärer och jag tycker att man ska ge landet en chans, precis som med Pakistan.