After Dark - This is it

"Men ack, så vi kommer att sakna AD om det nu blir så att detta lyckade koncept skulle läggas ner."

After Dark - This is it
Scenshow: Oscars. Stockholm.
Medverkande: Christer Lindarw med dansare.
Spelas: Hela hösten torsdag - lördag fram till och med 16 december 2017 samt avslutande Sverigeturné under våren 2018.

Jag har under årens lopp följt After Dark genom flera jubileum, från deras 20 årsjubileum fram till nu, och det känns och upplevs som om denna show ”This is it”, verkligen är den sista för Lindarw, i alla fall i detta större format. Efter att i höstas gått för utsålda hus på Rondo i Göteborg och åkt på Sverigeturné under våren var det så äntligen dags för Stockholmspubliken att få njuta av showen. Mångsysslaren Lindarw släppte i höstas även sin påkostade och öppenhjärtiga memoarbok som han skrivit tillsammans med Christina Kellberg, som varmt rekommenderas. Boken sammanfattar väl hans fascinerande liv från uppväxten med modern i Eskilstuna fram till positionen som Sveriges ohotade glamourdrottning.

Förväntningarna på showen är höga och det gäller för La Lindarw att leverera, vilket han också gör med den äran. Oscarsteatern är, till skillnad mot Rondos scen, som gjuten för AD’s show. Det var för övrigt precis här, som Christer också säger på scen, klädd som Drottning Silvia 1976 överlämnade en ros till den nyblivna - riktiga - drottningen, något som förevigades på bild. Det som jag framförallt upplever som en stor skillnad jämfört med tidigare shower är Christers fina mellansnack med publiken. Trots att han framfört showen många gånger redan så känns pratet äkta, spontant och genuint. Han delar öppenhjärtigt, ofta humoristiskt men ibland även med en allvarlig underton, med sig av sin vänskap med nyligen bortgångne parhästen Lasse Flinckman, som också showen är dedikerad till med ett snyggt potpurri av rörliga och levande bilder som Christer sjunger till. Men i tillbakablickarna hyllas även tidigare showdansare, perukmakare och andra medarbetare som inte längre finns bland oss. Under det att deras porträtt visas på scenduken sjunger Christer “Will you still love tomorrow” med specialskriven svensk text med stor känsla. Flera av de tidigare medarbetarna dog i aidsvågen på 1980-talet och Christer säger att det för honom under ett antal år var så många begravningar att han till slut kände sig avtrubbad, och att det var först med Jonas Gardells “Torka inga tårar med handskar” som han fick utlopp för sin sorg och tårar.

After Dark är också unika såtillvida att SVT redan på 1970-talet visade deras shower på bästa sändningstid, vilket var hedrande för genren och han tackar SVT för detta mod. Lindarw har tidigare i intervjuer sagt att anledningen till att han dröjde med att komma ut som gay till 1996 var att han inte ville att folks fördomar om gaykillar som fjolliga och feminina skulle bekräftas.

Showen, som i sig är supersnygg med urläckra bakgrundsfilmer och snygga och snabba klädbyten, inleds starkt med Lindarws mellolåt “Kom ut som en stjärna”, som inte gick till finalen på förra årets mellofestival men som i denna scengestaltning passar klockrent. Sedan följer gamla örhängen som Supremes-nummer och återblickar med nummer som Drottning Silvia, Eartha Kitt och Zarah Leander. Andra nummer som verkligen sticker ut och som fångar den entusiastiska publiken är Lindarws idé om att få kända artister som de tidigare parodierat att sjunga in nya texter. Nej, det blev ingen Anna Book, som Christer skämtsamt under kvällen sa förlängt sin karriär med många år tack vare Lasse Flinckman, men däremot Lill Lindfors, Eva Dahlgren, Nanne Grönvall, Shirley Clamp och inte minst Malena Ernman och Caroline af Ugglas som tillhör ett av showens allra roligaste nummer. Pop Icons-numret med Madonna, Lady Gaga, Britney, Katy Perry och Beyoncé är ett av showens bästa, snärtiga och fartfyllda nummer. Till min glädje har showen tightats till som jag efterlyste i min förra recension.

Nummer som Karin Falck-parodin, som jag i höstas upplevde som för utdragen och hade vunnit på att stannat kvar på planeringsstadiet, är nu borta. Annat som gör att jag denna gång inte har några förbehåll, är att jag inte längre saknar någon parhäst till Christer, han fixar detta excellent på egen hand. Showen har idel nya dansare som också har vuxit till sig i sina nya roller, blivit mer rutinerade och samspelar utmärkt med Christer. Showen har även lyckats bli mer sexig och har numera den lilla “krydda” jag efterlyste i min förra recension.

Showen avslutas självklart med La Dolce Vita och Lindarw får med sig publiken i allsång och all text sitter som en smäck. Publiken bjuds också på en naken ”This is my life”, som sedan övergår i den svenska översättningen ”Det här är mitt liv”. Allra sist med medlemmarna på scen utan scenkläder, sjungs ”This is it” a cappella. En bra avslutning och ett värdigt bokslut. Men ack, så vi kommer att sakna AD om det nu blir så att detta lyckade koncept skulle läggas ner. Christer Lindarw och AD kommer dock i framtiden att vara stora inspirationskällor för kommande dragartister, men det kommer bara att finnas ett original – Christer Lindarw.