sourze.se
Artikelbild
Fler bilder
Artikelbild
Artikelbild
Artikelbild

There will always be a London

"Jag får aldrig nog av London. Oavsett hur många gånger du reser dit så finns det alltid en uppsjö av nya saker att upptäcka och göra."

Foto: Per Sjödahl

”There will always be an England”; så sjöng den brittiska sångerskan Vera Lynn under andra världskriget när Storbritannien utsattes för svåra prövningar. Man skulle kunna travestera detta och säga ”there will always be a London”. Oavsett vad som händer ligger denna världsstad där, till synes opåverkad av tidens gång. Ja, självfallet förändras London som alla andra städer med nya byggnader, butiker och restauranger som kommer och går, men London kommer alltid att ha en attraktionskraft som få andra städer i Europa, oavsett om det gäller affärs-, shopping eller teaterresor. 

Här hittar man det allra senaste men här finns även mycket kvar av det många av oss ser som traditionellt brittiskt. Det är denna blandning av nytt och gammalt som ligger bakom Londons tjusning. En bra början på Londonbesöket är för mig att från Heathrow ta det smidiga snabbtåget Heathrow Express (www.heathrowexpress.com) till Paddington Station, odödliggjord dels genom barnböckerna om björnen Paddington som hittades just här, dels genom Agatha Christies klassiska pusseldeckare ”4.50 från Paddington”. Färden går otroligt snabbt och tyst. Ett tips är att boka i förväg via Heathrow Express’ egen hemsida för att få de bästa priserna. Den vackra, välvda banhallen som tåget stannar i försätter mig genast i en förväntansfull Londonstämning, en stämning som förstärks då jag stiger ut ur stationsbyggnaden och möts av bulliga svarta Londontaxibilar, röda telefonkiosker och brevlådor och rader av karaktäristiska så kallade ”terraced houses” med gjutjärnsstaket och trappa ned till tjänstefolkets environger.
 
När vi bestämt oss för att ge oss iväg på en resa och har valt resmål är det dags att hitta någonstans att bo. Jag vet att det finns många därute som inte lägger så stor vikt vid boendet när de är ute och reser; ”jag skall ju ändå bara sova där” är en vanlig kommentar. Jag håller inte med. För min del är boendet en viktig del av resan, en del av själva upplevelsen och det skall väljas med omsorg. Oavsett om du väljer att bo på hotell, på B&B eller i hyrd lägenhet skall detta ändå vara ditt hem under resan, det skall vara ett ställe som du längtar till, trivs i och känner dig trygg i. Den här gången bodde jag på Flemings Mayfair (www.flemings-mayfair.co.uk), ett hotell som jag verkligen, Londons alla trevligheter till trots, såg fram emot att få återvända till efter en lång dags upptäcktsfärder. Med sitt ideala läge på Half Moon Street, en lugn tvärgata till Piccadilly, ett stenkast från Green Park, i det exklusiva Mayfair, där det inte är långt mellan luxuösa bilar och butiker, är detta en utmärkt utgångspunkt för en Londonvistelse. Flemings Mayfair, inrymt i byggnader från 1700-talet, har sedan 1851 välkomnat gäster. Hotellet med sina 129 nyrenoverade rum kombinerar idag modern komfort med tradition och historia på ett trivsamt sätt. I samband med renoveringen fick hotellet en elegant art deco-inredning, som går igen i de bekväma rummen och de publika utrymmena, exempelvis i den trevliga och glamorösa cocktailbaren Manetta's Bar, där det är lätt att leka att man flyttats tillbaka till 1930-talet.

Vägg i vägg med Manetta’s Bar ligger hotellets fine dining restaurang Ormer Mayfair by Shaun Rankin, den senare en välkänd Michelinbelönad kock från kanalön Jersey som satt sin speciella prägel på restaurangen, som för övrigt även är frukostrestaurang på morgonen. Restaurangen har nyligen bytt koncept och är vad man säger på engelska "talk of the town", med andra ord redan omtalad. Se till att reservera i förväg för att vara säker på att få bord. Det som slog oss när vi dinerade här en av kvällarna var den fantastiska servicen. Vår servitör kunde allt om vin och var en expert på att kombinera vin med mat. det visade sig också att han kunde lite svenska. Maten då? Den är utsökt. Restaurangens vinnande koncept är att servera säsongsbaserad och lokalproducerad mat, där man fokuserar på de rena och enkla smakerna, allt med en Jerseytvist. Ofta åstadkoms en smakexplosion och smaksensation i våras munnar. Vi inledde med ett glas av den prisbelönta engelska "champagnen" Nytimber, som enligt sommelieren på vissa provsmakningar med riktig champagne fått bättre betyg än ”riktig” champagne. Det är svårt att välja bland alla godsaker som presenteras på menyn. Det man inte får missa är att beställa en Jerseyklassiker som färsk hummer, pilgrimsmusslor, Jerseypotatis samt handplockade örter som förhöjer smaken på rätterna. Till förrätt inmundigade vi hummerravioli med en bisque på krabba och tomat samt en sallad till. Den tunna pastadegen kändes som en tunn slöja och innanmätet smakade underbart friskt av hav. Till detta serverades vi ett kallt vitt vin som satt som en smäck. Till varmrätt blev det en klassisk "Dover sole" som är en sjötunga med tillbehör, i detta fall rökt lax, risotto med potatis och purjolök vilket tog rätten till nya höjder. Dessertlistan är inbjudande och det är svårt att välja. Jag valde till slut en av restaurangens klassiker, nämligen Shaun Rankin Original Treacle Tart, som verkligen är något för alla er som gillar det söta. Efter denna utsökta måltid kan jag bara säga en sak: hit vill jag snart igen. En Michelinstjärna måste utdelas till denna restaurang inom kort. Restaurangen är öppen alla dagar utom söndagar från 18.30-22.30. Lunch serveras tisdag - lördag och en klassisk Afternoon Tea serveras söndagar från 14:30.
 
Jag nämnde tidigare att Flemings Mayfair är en bra utgångspunkt för ett Londonbesök, inte minst gäller detta shopping. På promenadavstånd finns de ikoniska varuhusen Harvey Nichols, Harrods och – litet längre bort – Selfridges och den trevliga affärsgatan Marylebone High Street med mysiga små butiker, bland annat The Conran Shop och Daunt Books, det sistnämnda ett paradis för bokälskare och ett måste, inte minst för den vackra lokalen. På närmare håll än så ligger Piccadilly med alla sina härligheter, exempelvis institutioner som varuhuset Fortnum & Mason och Hatchard’s bokhandel, Londons äldsta som i år, 2017, fyller 220 år. Hatchard’s är, liksom Daunt Books, ett veritabelt bokpalats av ett slag som man hittar få av i en värld där internethandel och e-böcker påverkar den traditionella bokhandeln. På Hatchard’s kan du tillbringa timmar åt att botanisera på de många våningsplanen. Bland kunderna finns drottning Elisabeth II. Fortnum & Mason är en av mina absoluta favoritbutiker i London. Här är det en fröjd att strosa runt på livsmedelsavdelningen och låta sig inspireras av de eleganta arrangemangen av varor, frukt och grönsaker. Här andas allt kvalitet, stil och klass utan att för den delen kännas snobbigt och exkluderande. På vinavdelningen finns en trevlig ”vinomat”, där man kan prova en mängd olika viner. Fortnum & Mason har funnits sedan 1707 men det är ingen butik som lugnt vilar på sina lagrar. Vid mitt senaste besök överraskades jag, efter att ha strosat igenom de olika avdelningarna och våningsplanen, av att högst upp hitta en nyligen öppnad Pop up Bar, med en inbjudande klubbatmosfär. Det här är en utmärkt plats att vila benen på och med en champagnecocktail planera resten av dagen, exempelvis var du skall inta ditt Afternoon Tea – för inget Londonbesök är komplett utan detta. Nu behöver du bara förflytta dig många steg från Pop up baren på Fortnum & Mason för att hitta ett trevligt ställe för denna testund. Fortnum & Masons Diamond Jubilee Tea Salon, invigd av drottning Elisabeth II i egen hög person diamantjubileumåret 2012, är ett förnämligt ställe med vackert porslin, utsökta scones, sandwiches och bakverk och en mängd tesorter att välja mellan. Naturligtvis kan du även förgylla testunden ytterligare med ett glas champagne. Servicen är snabb utan att vara forcerad och servitörerna kunniga och trevliga. 

London är en stad som det är mycket roligt att ströva omkring i, inte minst för alla skyltar, uppsatta på husfasader, som upplyser om olika berömdheter som en gång i tiden bott där. ”Aha-upplevelserna” blir många: ”Åh, bodde han/hon i det här huset?!”. Sedan kan man mer medvetet söka upp adresser som en gång i tiden spelat en viktig roll för de som bott och verkat där eller platser där historia skapats och stor dramatik utspelats. Under mitt senaste Londonbesök gjorde jag två promenader som båda utgick från två dagböcker jag kommit i kontakt med; Virginia Woolfs ”A Moment’s Liberty” och Vere Hodgsons ”Few eggs and no oranges”. Virginia Woolf behöver knappast någon presentation, denna författargigant som fortfarande, över sjuttio år efter sin död, fortsätter att fascinera och fängsla. Vere Hodgson arbetade under andra världskriget på en välgörenhetsinrättning i Notting Hill Gate och har i dagboksform skildrat krigsårens umbäranden, inte minst ”blitzen”, då London utsattes för massiva och täta tyska bombanfall. Med utgångspunkt från dessa båda dagböcker, sinsemellan mycket olika, sökte jag upp platser de skriver om, exempelvis två av de adresser Virginia Woolf bodde på, 52 Tavistock Square och 37 Mecklenburgh Square, dit hon och maken Leonard flyttade 1939. Huset på Tavistock Square i Bloomsbury finns inte längre finns kvar (det förstördes i ett bombanfall 1940 men var då evakuerat för rivning) men trots detta är det en speciell känsla att stanna till och supa in något av atmosfären och den ”luft” Virginia Woolf andades. Parken finns kvar och fortfarande finns byggnader kvar från tiden Virginia bodde här, byggnader som hon passerade och såg dagligen. Här bodde makarna Woolf i några år, här drev de sitt legendariska lilla förlag Hogarth Press och här skrev hon flera av sina oförglömliga böcker. Att vandra i Vere Hodgsons fotspår är en promenad av annat slag. Under promenader och bussturer i staden registrerade hon bombningarnas verkningar. Här finns en förtvivlan över att se invanda miljöer och vackra byggnader skatta åt förgängelsen. När man idag går samma promenader som hon en gång gjorde ser vi fortfarande spåren, i form av nya byggnader eller synbart renoverade bomskadade byggnader och historien gör sig påtagligt påmind. En promenad i henne fotspår är också en påtaglig påminnelse om att London reste sig ur askan. Bomberna tog inte knäcken på staden och dess invånare. Återigen är det ”business as usual”.

Jag får aldrig nog av London. Oavsett hur många gånger du reser dit så finns det alltid en uppsjö av nya saker att upptäcka och göra. London vilar tryggt i traditionen men är samtidigt inte rädd för att följa med sin tid, utvecklas och förändras. Staden byter skepnad men en sak är säker: there will always be a London.


Om författaren

Författare:
Mikael Björnfot

Om artikeln

Publicerad: 26 apr 20:14

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: