Från smartphone till tystnad: fem nyanser av kommunikation

Vi människor begår ett kardinalfel när det gäller språk. Vi tror att ord är enkla föremål. Det är de inte. De är handväskor.

Vad innehåller en handväska? Kanske det följande: En smartphone eller två (går inte att leva utan), anteckningsblock (om laddningen i telefonen tagit slut), smink, nycklar till lägenheten, smågodis, en näsduk, några visitkort.

En annan handväska har helt annat innehåll och det intressanta med många handväskor är att vi INTE VET vad de innehåller. För vi har inte tittat efter ordentligt.

Innehållet i vissa handväskor/ord är väl definierat. Vi vet vad de betyder (och inte betyder).

"Kaliumdikromat" (K2Cr2O7) är ett oxiderande salt som används i laboratorier för att ta bort organiska rester från glasutrustning, och "destillerat vatten" kan inte samtidigt vara kranvatten, diskvatten eller ljumt öl. 

Nu är destillerat vatten inte särskilt viktigt för de flesta av oss. Det är däremot kärlek och lycka, och på ett mer kollektivt plan välfärd, demokrati, rättvisa, sanning, framsteg, utveckling, rasism och feminism. Dessa ord är synnerligen viktiga för mänskligheten. 

Men hur är ordens handväskor beskaffade? Rena mardrömmen!

För det första har vi inte klargjort för oss att ord ÄR  handväskor, att de innehåller en massa olika betydelser. "Demokrati" är inte EN sak, den definieras och förstås på många olika sätt. Ordet kan användas för att rättfärdiga många ganska omänskliga handlingar. 

Vilket för oss till den andra punkten, nämligen att vi inte klargjort för oss att vissa ord INTE är handväskor, utan något värre. Titta på ordet "rasist". Det tillhör kategorin invektiv, som inte handlar om att tänka utan om att klubba. "Rasist" är ett trubbigt ord med vilken man slår meningsmotståndare i huvudet, eller tejpar igen munnen på sina opponenter. 

Ett vapen, med andra ord.  

Det är naivt att diskutera demokrati och tro att man menar samma sak, men så gör vi hela tiden. Det blir lättare att gräla då. Och om vi är ärliga erkänner vi att gräl är kul. 

Det är också naivt att diskutera kommunikation på det sättet.

Kommunikation har under de sista tjugo åren blivit ett av våra viktigaste begrepp. På vissa låter det som om kommunikation vore lika viktig som luft (dessa personer jobbar ofta med att på något sätt sälja kommunikation).

Vi lever dessutom i kommunikationssamhället, sägs det. (Nåja, snarare i telekommunikationssamhället, men det är jobbigt med så långa ord.) Så det vore bra att kika i handväskan kommunikation och se vad vi hittar. Kanske rentav en klubba?

När jag föreläste som IT-kritiker på slutet av det glada 90-talet (före det ledsna 00-talet, med dess spruckna bubblor) satte jag ordet "telekom" under lupp. "Tele" betyder på avstånd, i fjärran. Telekom är alltså fjärrkom på ren svenska. 

Detta hjälper vår förståelse för då ser vi att komplementet till fjärrkom är _närkom_. Närkom är den gamla klassiska kommunikationsformen när vi hälsar på varandra, umgås på krog, café eller uteservering och fikar, äter och samtalar.

Detta kallas ibland för IRL (in real life). Men begreppet IRL är inte lyckat eftersom man kan leva i en fullständig fantasivärld även utan dator eller mobiltelefon.

Jag talar hellre om "äkta bredband". I närkom är alla sinnen online: hörsel, syn, doftsinnet, beröring (vi kan kramas), smak (vi kan kyssas, svårt på Internet).

Det som vanligen kallas äkta bredband (Nätet, mobil kommunikation) kallar jag snabbt smalband. Väldigt snabbt men väldigt smalt. Få sinnen är online och de får jobba övertid.

Nu har vi alltså hittat två olika saker i handväskan: fjärrkom och närkom. Men det finns mera.

Kommunikation innefattar inte alltid flera parter. Man kan också kommunicera med _sig själv_. Detta kallar jag självkommunikation eller autokom.

"Ursäkta, stör mig inte just nu. Jag är på linjen med mig själv..."

Autokom är en väldigt viktig del av omdöme och intelligens. (En synonym är kritiskt tänkande.) Utan frågan "Vad tänker jag om detta...?" blir vi dumma, lättköpta och lättmanipulerade.

I början hade jag dessa tre nyanser. Men på ett föredrag ställde sig en klok man upp och frågade "Ska det inte sluta med omkom...?" Och det ska det naturligtvis!

Alla skrattade, men när jag gick hem förstod jag (det är ofta så det går till; myntet trillar långsamt) att det här med omkom var bättre och djupare än jag först trodde. "Om" är en viktig stavelse. "Om" som i omtanke, omvärld, omsorg, omfamna, som det latinska omni (allt) eller det indiska heliga mantrat om (AUM).

Kommunikationsformen omkom står alltså för kommunikation med ett större helt, en holistisk kontakt. Detta kan innebära att gå ut i skogen, jobba med djur och natur, känna samhörighet med jordens atmosfär på ett högt berg, att jobba med miljöarbete, eller att i meditation stämma sitt psyke mot universum.

Omkom är alltså en viktig och mycket nödvändig kommunikationsform som får oss att höja oss över små ambitioner och banal egoism. Världen vore trasig, trasigare, utan omkom.

Nu har vår skala fyra toner: Telekom, närkom, autokom och omkom. Vi har nyanserat oss och kan spela flera melodier och flera ackord. 

Vi noterar att vad gäller business kan man tjäna enorma summor på telekom. Men för individens vidkommande visar det sig (om man slår på sin autokom och reflekterar över saken) att det är närkom snarare än telekom som mättar, glädjer och värmer människan.

Jag menar, vad föredrar ni? Vad betyder mest och väger tyngst? Hundra "gilla" på Facebook eller en riktigt härlig, varm kram från någon som älskar er? Ett intimt samtal öga mot öga eller chat på Twitter? Jag vet hur jag väljer.

Autokom är en viktig del i intelligens och visdom. Därmed är den nästan en förlustpost för affärsintressen. När vi tänker efter förstår vi hur mycket vi inte behöver, hur många spel, prylar och appar vi kan leva utan. Detta i sin tur gör oss till dåliga konsumenter. Så det ligger varken i försäljares eller politikers intresse att gemene man ska ägna sig åt självreflekterande autokom.

Omkom slutligen är varken helt privat eller helt offentligt. Många miljöorganisationer sysslar med en sorts omkom. Men det gör också munkar som mediterar. Det finns många sätt att närma sig holistisk helhet.

PS: Familjen har fått tillökning. Häromdan hittade jag ytterligare en grej i den här handväskan. Jag tror jag kallar den "nonkom". Detta är mer en ickegrej än en grej. Man kan också kalla den för _tystnad_.

Kommunikation genom tystnad har olika sidor. På en obetänksam och dum fråga kan tystnad vara det bästa svaret. 

Men tystnad kan också vara ett vapen, det kanske mest subtila (och billigaste) tillhygget av alla. Att man kan tiga ihjäl en person eller en debatt visar att "ingenting" verkligen kan vara någonting, rentav döda.

Thomas Mann sa en gång att samtal är civilisation. Ord, hur motsägande de än må vara, bevarar kontakt. Det är tystnad som isolerar.

Konstnärer som tynat bort eller rentav begått självmord för att ingen brydde sig, hörde av sig eller förstod att uppskatta deras verk är exempel på dödlig nonkom. Läs på om poeten Thomas Chatterton (som dog tragiskt vid sjutton års ålder). Och när ni gjort det -- hör av er till en vän, bekant eller obekant som ni tror längtar efter, behöver, förtjänar, eller inte förtjänar men ändå saknar ett varmt ord. Sådant kan rädda liv.

Låt oss värma varandra i denna stundtals iskalla värld. (Och hör gärna av er till mig också. Jag får ibland höjdskräck av att sitta på en solokvist.)

Ladislaus Horatius

Av Ladislaus Horatius 29 jan 2017 13:17