Juletid - dröm och verklighet

Jul skulle kunna vara mycket mer än den är. Här en juldröm som vi hoppas kan bli verklighet...

Teckning: Ronald Slabbers www.ronaldslabbers.com

It's complicated. Denna fras från Facebook fångar väl den moderna julens problematik och status.

Den är inte bara komplicerad utan också neurotisk, schizofren och personlighetsklyvd. Allt på en gång.

Julfirandet under mitt liv har varit mischmasch, en salig röra av julfrid (oftare omtalad än sedd), tindrande barnaögon, julbord och hednisk frossa, Kalle Anka och hans glada vänner och sistaminutenrusning till NK.

Lugn är inte längre julens tempo. Vi varvar snarare upp än ner. Farten är ibland industriellt hög, som när vi istället för att skriva gammaldags vykort till släkt och vänner skickar digitala hälsningar till hela bunten av mailkontakter, swisch! Istället för flera timmars pyssel går löpande bandet på tre minuter blankt.

Julen är barnens högtid, brukar man säga. Men när upphör man att vara barn? Jag vill också tindra med ögonen framför en härligt doftande gran...

Härom kvällen satt vi några vänner och drömde högt. Hur tänker vi oss den bästa julen, en idealisk, utopisk högtid? Förutsättningarna finns; alla blir lite snällare mot årsslutet, som om vi insåg och ångrade de stygga dumheter vi begått mot varandra.

En vän tyckte det skulle vara musik på alla gator, med proffs- och amatörorkestrar. En annan (Jingle Bells-förgiftad?) att julen borde vara musikfri.

Varför inte kommunicera på ovanliga sätt? Ja! Vi skriver långa handskrivna brev till varandra. Istället för tummetott-korta SMS eller emoticons på Facebook.

Men gör inte breven bara långa. Var originell och rita bilder istället för att skriva ord. Kryptera hälsningen! Detta kan skapa intressanta situationer. "Vad tusan ska det här föreställa...? Nu får vi tillbringa hela julen med att tolka Alexanders vykort!?!)

Skriva, eller kanske skrika? Vi har så många känslor vi håller inne med. På julafton eller nyårsafton kan vi pusta och frusta... och tömma både lunga och själ på bråte som samlat damm under året. Kanske under flera år.

Sång är ett slags skrik. Alternativt kan man städa själen genom körsång i en hundramannaversion av Händels Messias.

Men de finaste drömmarna gick bortom "kommunikation" (som numera är ett kodord för mobiltelefoni) till umgänge, rentav kommunion.

Låt oss mötas på riktigt!

Låt radio, television och media (massmedia som sociala media) tystna; lyssna istället på snöflingorna som faller och skorna som knarrar i snön.

Affärerna har stängt hela julveckan: låt oss lämna plånboken hemma och istället röra vid varandra. Julkram istället för julklapp. Och vid varje gathörn, läckra, festklädda volontärkramare för de ensamstående (eller de som bara aldrig får nog...).

Den nya julstatusen: Hur många kramar har du gett i år...?

Den bästa julgåvan är kanske ingenting. Tomrum. Tystnad. Vi sätter oss i soffan och ger varandra det vi så sällan får: Full uppmärksamhet. Odelat gehör. Total lyhördhet.

Jag vet att du är full med tankar och känslor och önskningar. Lätta ditt hjärta. Jag lyssnar; du är hörd.

Så drömde vi, mina vänner och jag. Och hoppades att något av detta var sanndrömmar.

Ladislaus Horatius