Lömsk, mindless julreklam

Reklam har en plats i världen. Man kan tycka illa om den, rentav motarbeta den som Adbusters gör, men den finns och lär inte försvinna. Reklam kan vara trist, tänkvärd, rolig, eller lömsk. Den kan gynna både produkt/företag och människor i allmänhet. Eller så gynnar den bara företaget och drar alla andra vid näsan.

Jag vill nu tala om dra folk vid näsan-reklam. Men först en tanke om tankar.

Vi tänker för lite på tankar. Det existerar ett tankehav och vi är omgivna av den för jämnan tack vare radio, TV, tidningar och Internet. I tankehavet simmar allehanda fiskar: roliga tankar, grumliga tankar, udda tankar, rena tankar och baktankar (rent lurendrejeri).

En kategori vi borde fundera speciellt över är

                                     KÖPTA TANKAR

Detta är alltså tankar som ingen egentligen tror på, men som man fått pengar för att tänka, och formulera på ett snitsigt sätt.

Jag talar förstås om reklam, PR och propaganda. Alla dessa aktörer försöker styra vårt tänkande i en viss riktning. Men inte bara styra, de vill också plantera tankar i folks huvuden. Tankar som sedan vattnas genom upprepning (gärna "viral" sådan, som en sonat av Philip Glass) och som sedan slår ut i full blom, med härliga eller (oftare) unkna dofter. (Till skillnad från normal trädgårdsskötsel handlar det här om att vattna ogräs.) 

Nå, jag vill belysa köpta tankar om något som är, och har varit, högaktuellt i kanske 20 år nu: telekom.

Tele betyder "fjärran". På ren svenska talar vi alltså om fjärrkommunikation eller fjärrkom. Motsatsen blir då närkom, att umgås ansikte mot ansikte, med alla sinnen on-line. Alltså inte bara "prata" med fingrar och tummar eller stirra på en skärm. Detta senare kallar jag smalkom.

Jag ser relationen mellan närkom och fjärrkom som skillnaden mellan äkta bredband och snabbt smalband. Internet, SMS, chat, m.m. är förvisso väldigt snabbt, men också väldigt smalt. Telekom och smalkom går hand i hand. 

Dessutom finns det i vår fjärrkommunikation en annan lömsk faktor, nämligen att vi glömmer (och av PR-folk inspireras att glömma) NUET. 

Det som är här och nu känns lätt oviktigt när vi kan chatta med vänner och kompisar över hela jorden. Varför skulle vår privata kammare, eller just vår stol på caféet, vara viktig?

I vår högteknologiska värld kan det näras kvalitéer svårligen mäta sig med det långt härifrån liggandes häftighet. Så låter i alla fall katekesen, amen. Så har vi lärt oss att tänka och känna, med hjälp av många köpta tankar.

Låt mig ge ett exempel. För rätt många år sedan såg jag en intressant reklampelare på stan. "Telias telefonkort, ett sätt att mötas". Jag kunde inte hålla mig, åkte hem och hämtade tjock tuschpenna och skrev dit SLIPPA mellan "att" och "mötas".  Ett sätt att SLIPPA mötas.

Jag måste ge Telia en eloge för snabbhet, om än inte för klarspråk; redan efter kanske två timmar var mitt klotter borttaget och en ny affisch uppsatt. Nej, den köpta tanken (vem vet hur mycket Telia betalat för den?) fick inte ifrågasättas.

Det där var för länge sen, nån gång på 90-talet. Men köpta tankar haglar naturligtvis fortfarande över oss. Medan ni fäller upp paraplyet ska jag berätta om ett högaktuellt exempel på hur man försöker dra oss vid näsan. 

Exemplet jag vill ta upp... ja, här blir jag faktiskt darrig, för varje fiber i min kropp protesterar mot den här reklamen. Den är så genomfalsk, rävaktig och manipulativ att jag skulle vilja anmäla den.

Tyvärr lever vi inte i en så filosofisk värld att den kan anmälas. Alltså ingen anmälan, men väl denna text.

Saken handlar om en julvideo från företaget Huawei, enligt Wikipedia den största tillverkaren av telekommunikationsutrustning i världen (efter att de gått om Ericsson). 

Telekommunikationsutrustning betyder utrustning för distanskommunikation. Försäljningen av dessa produkter går ut på att presentera, lansera, och med mördande reklam gärna också glorifiera fjärrkom  (TMSÄ, TIll Mobiltelefonens Större Ära). Fjärrkom ska gärna framstå som viktigare, eller i alla fall ballare och häftigare, än närkom. Viktigare, ballare och häftigare än att vara här i den enkla, hundra gånger verkligare analoga värld som vi kan se, lukta och ta på.

Detta är en tjusig och säkert dyr video. Den handlar om en liten pojke och hans familj. Pojken går med drömsk blick fram till julgranen, ger hunden en kram och försöker få kontakt med släkten. Vilket inte är så lätt, för alla -- mamma, syster och pappa -- är uppslukade av sina telefoner och drömmer sig bort till olika fjärrvärldar. Pojken blir lite ledsen, det är synd om honom (vafalls, har man glömt att också utrusta honom med en snuttefilt i form av en iPhone?). Hunden ser också hängig ut.

Men så blundar pojken, och se, då tänds ljuset! Alla ljus i granen, alla ljus i den snötäckta lilla staden, alla ljus i huset. Familjen stänger av sina mackapärer och gör honom sällskap kring granen. Pojken är inte ensam längre. Julmiddag vankas. Fjärrkom har äntligen lämnat plats för närkom. 

Sedan läser vi sluttexten: Once a year, put your smartphone aside.

Och längst ner i bild en hashtag: #BePresent

Detta är så smart, så falskt, så köpt och så in i vassen manipulativt.

Låt oss komma ihåg att telekombranschen lever -- och lever högt, det är en enormt lukrativ bransch -- på att vi reflexmässigt och tanklöst ser fjärrkom (det de tjänar pengar på) som viktigare än närkom (som vi tjänar sanningshalt och verklighetshalt på). 

Att familjen stänger av sina telefoner är väl fint. Men vad betyder sluttexten?

"Gå offline på julafton, men glöm för tusan inte att sätta på mobilen igen, gärna redan efter att klapparna öppnats, för att sända en selfie eller två till kusinerna. Och alla tretusen kompisar på Facebook. Några timmar, möjligen en hel dag offline är okej, men sen får det räcka. Hur ska det annars gå för stackars Huawei, och branschen? Tänk om folk skulle koppla ner sig en hel vecka, och upptäcka att livet fungerar ändå, kanske rentav bättre...?! Det får inte ske!"

Telekombranschens intressen, rättare särintressen, är inte människans intressen. Jag är övertygad om att alla, om de kunde välja, skulle välja en kram av en vän eller käresta framför 20 delningar på Twitter. Jag är säker på att alla innerst inne skulle glädja sig mer åt en varm hand på sin framför 50 "gilla" på Facebook.

Men om vi inte har någon att krama då? Vi kanske sitter ensamma...? Telekombranschen känner förstås till den moderna människans ensamhet, och drar sig inte för att tjäna grova pengar på den. 

Vad gäller närvaro har mindfulness numera blivit ganska populärt. För mig handlar ordet om inget annat än att komma ihåg mig själv, rummet jag är i, stolen jag sitter på. Jag märker hur denna enkla (men inte lätta) medvetenhet svävar bort när jag har mobil eller dator på. Jag märker dragkampen i mig mellan fjärran och nära, närvaro och frånvaro.

Hela denna text handlar om denna dragkamp -- där telekom och smalkom självklart konkurrerar ut närkom. För att överblicka terrängen söker jag en kompass. För att orientera mig bättre söker jag ett motsatsord till mindfulness.

Om man funderar över saken handlar mindfulness egentligen om mind-emptiness, om att dra ner på tankar som drar oss iväg från häret och nuet, om att placera oss stadigt i den analoga verklighetens sadel.

Mitt motsatsord blir grovt, lika grovt som Huaweis försök att manipulera oss. Jag kommer att svära. Medan Huawei manipulerar oss på ett förtäckt och till synes vackert sätt (videon är full med tjusiga, nästan parfymerade bilder) är mitt ord rättframt, oblygt, och luktar precis så illa som det det beskriver:

Mind-full-of-sh*t-ness.

LÄNK TILL VIDEON

Av Ladislaus Horatius 15 dec 2016 21:13