Minskad arbetsbelastning = längre leveranstid?

Från och med den första april i år sänktes kostnaden för vissa posttjänster, och för att nämna ett exempel så sänkte man priset på frimärken från sju kronor till 6.50 (vilket det tog ett tag för undertecknad att upptäcka. Jag hade läst om att sänkningen skulle ske, men… När man köper bara ett frimärke åt gången, blir det ju ändå sju kronor eftersom 50-öringar inte längre finns, och det istället avrundas uppåt). Lite väl snålt kan tyckas, men det är väl ändå värt en liten guldstjärna. Och kanske även en tro på att Posten värnar om de som fortfarande skickar vanliga brev; uppmärksammar dem, och gläds åt deras mer omoderna metoder att förmedla sig med omvärlden genom att, så långt det går, skicka vanliga brev, istället för mail. Som faktiskt, oavsett vad man säger, ändå går fortare, men att det fortfarande finns människor som uppskattar (handskrivna) brev, och vykort från en brevlåda till en annan, istället digitala och mindre personliga kommunikationsvägar. Äntligen får dessa människor en chans att belönas genom minskade kostnader! Och – kanske fler skulle ”våga” ta ett steg tillbaka från teknikutvecklingen och tänka att ”Jag kan ju faktiskt skicka ett vanligt brev istället för mail, någon gång!?”. Eller..?

Bara en vecka efter prissänkningen presenterar regeringens utredare Kristina Jonäng att kraven på brevleverans ska förändras. På Dagens Nyhets debattsida skriver hon att förslaget innebär att 95 procent av breven ska levereras inom två dagar, jämfört med 85 procent av breven nästa dag, och 97 procent inom tre arbetsdagar som det är hittills. Jag kunde bara snabbt konstatera att glädjen över de där 50 snåla örena som frimärkssänkningen låg på, hade ett ganska högt pris ändå – nämligen att själva leveransservicen kommer att bli lidande. Personligen betalar jag hellre mer – inom rimliga gränser, naturligtvis! – och ser att det jag skickar tillhör i alla fall de där 85 procenten, än att det istället tar längre tid! Här väljer ju Posten istället att motarbeta den mer vanliga brev- och vykortsskrivande generationen än att uppmuntra dem att bevara de … ”gamla traditionerna” är väl kanske att ta i, men likväl… Man uppmuntrar ju inte eller till att kontakt genom att ta snigelvägen. Visst, frimärkena blir billigare, men det tar längre tid för posten att nå fram. Snacka om att istället uppmuntra till ännu mer användning av digitala forum för att få kontakt! Vilket väl i sin tur leder till ännu färre skrivna brev och vykort. Priset kanske sänks ytterligare på frimärken, men hur lång kommer inte leveranstiden att vara om kanske bara några år?

Sedan millenniumskiftet skickas 30 procent färre brev än tidigare, och minskningen förväntas fortsätta. Nu förstår även jag att Posten har andra tjänster än bara just analoga brev och vykort, med till exempel alla paketleveranser (som väl ökar i och med människors handlande på internet), och att paketvolymerna är (betydligt) större än vad brev- och vykortsvolymerna är (både i antal, storlek och vikt), men… Borde inte all kommunikation vara värd att ta tillvara på? Det är ju ändå den som gör att Posten faktiskt fortfarande – trots samhällets digitalisering – behövs. Inte ens jag har förhoppningar, förväntningar, eller krav på utdelning samma dag – ”posta brevet före klockan sju på vardagsmorgonen och det kommer fram på eftermiddagen samma dag” – det är inte det, det handlar om. Jag vill bara, i en framtid som jag hoppas inte kommer att finnas, att de vykort jag skickar första dagen på min semester, inte ska komma fram först tre – fyra veckor senare eftersom priset på frimärken är fyra kronor, och att Posten då tycker det är helt okey att det dröjer lite för ”det var ju så billigt att skicka dem (så då får man räkna med att det tar lite längre tid innan de når fram)”.





Källor:
SVT:s text-tv 160408
NSD:s sida för inrikesnyheter 160409

Av Maria Sågå 12 apr 2016 21:07