Lena Ph:s nya show: insiktsfull och tight

Premiär: Lena Philipsson ”Jag är ingen älskling”
3 februari 2016. Cirkus. Skandiascenen.
Medverkande: Lena Philipsson med 6-manna band
Regi: Emma Bucht
Kapellmästare: Johan Röhr

Lena Philipsson behöver ingen närmre presentation för den svenska allmänheten. I trettio år har hon nu hunnit leverera odödliga hits till svenska folket, medverkat i den svenska melodifestivalen flera gånger samt även vunnit den en gång med ”Det gör ont”. Lenas kändisskap har emellertid, tyvärr, haft ett högt pris på så sätt att hon genom åren fått se sitt privatliv med skilsmässor och uppbrott utfläkta på tidningarnas löpsedlar. Mitt tidigaste och första minne av Lena är när jag såg henne live då hon spelade i en folkpark i Norrbotten för trettio år sedan. Då var hon rätt blyg och tog inte för sig särskilt mycket på scenen. Jag minns att mellansnacket inte var hennes starka sida men en utmärkt röst hade hon i alla fall och den har utvecklats enormt under åren som gått. Lena Anno 1986 är en skugga av den artist Lena är 2016. Hon har nyligen hunnit fylla 50 år men verkar bara bli yngre med åren. Det är som Lena säger innan hon sjunger en av sina många hits under kvällen – en hyllning till sina två barn – ”pojk- och flickvänner kommer och går, men vänner de består”.

Nya Skandiascenen ger en mycket fin och intim känsla som passar Lenas show som handen i handsken. Showens namn är detsamma som Lenas nya platta och singel ”Du är ingen älskling”, en låt som när den släpptes gick direkt in på iTunes första plats. Samtliga spår på nya plattan är helt egenkomponerade vilket gett Lena fullständig kontroll över produktionen, vilket enbart varit positivt. Min farhåga om att hennes nya låtar inte skulle vara kompatibla med sina odödliga hits, var något som kom på skam, då hon haft fingertoppskänsla vid urvalet av låtar och hur de nya låtarna vävts in så skickligt med hennes klassiska örhängen.

Lena Philipsson inleder starkt med nya singeln ”Gråt inga tårar”, som med sin laddade text tänder den fullsatta publiken, som i sin tur lyfter Lena till nya höjder. Hon följer upp med lika starka ”Kysser dina fotspår” och ”Oktober”, som snyggt vävs samman med det lika tighta 6-manna bandet under ledning av kapellmästare Johan Röhr. Ett annat positivt utropstecken var den helt omgjorda klassikern ”Månsken i augusti”, som i kvällens tappning skalats ned till en oförglömlig jazzig version med kontrabas som förstärker låtens kvaliteter än mer.

Efter att Lena med glöd och frenesi framfört sina klassiker ”Delirium” och ”Mitt namn är Lena Philipsson” inleder hon en längre och öppenhjärtig dialog. Lena öppnar sig, blir personlig och tar upp saker som berör publiken. Hon tar upp de känslor hon haft i samband med de uppmärksammade uppbrott som pressen frossat sig i. Även om dialogen är inrepeterad så känns den äkta och rörande. Lena har alltid haft en stor självdistans till sig själv och ger flera gånger bevis på det under kvällen. Hon är vidare en utmärkt komedienn när hon får tillfälle att visa det, med andra ord är Lena en mångsidig artist som skulle fixa det mesta även som skådespelerska. Showen pågår under hela två timmar utan paus och avslutas med ”Kärleken är evig” samt nya och passande låten ”Adjö farväl”.

Lenas show är helt klart värd att både ses och höras och ett måste av alla shower som spelas under våren.

Foto: Fotograf & Musikalartist Martin Cochin 

Av Mikael Björnfot 04 feb 2016 09:14