I maj håller vi i Miljöpartiets kongress. Då faller domen över den förda anpassningspolitiken till Socialdemokraterna, på snart sagt alla områden. Likt en lavin kommer man att svepa bort dem som svikit och sålt ut våra grundvärderingar, de som ännu klamrar sig fast vid fina titlar, utrikesresor och höga löner.
Vi kan göra upp om mycket för att få inflytande i kärnfrågor, men när dessa kompromissas bort faller den gröna idén.
Miljöpartiets kompromisser med (S) har varit många och dyra. I Stockholm såldes, trots löften från (S) om motsatsen, hela Stockholm Energi AB ut redan på 90-talet. Några år senare när Stockholm röstade om trängselskatt kompromissades alternativet ”skatt endast till kollektivtrafik” (att skatteintäkterna från trängselskatten endast skulle finansiera kollektivtrafiken) bort. Det går heller inte för de Gröna att stoppa bygget av motorvägarna Väster- och Österleden.
Vad mer är bortförhandlat? Vad vet partiledningen och (S), men inte gräsrötterna (ännu)? Vi vet att järnvägen plundras på flera miljarder och det mesta av talet om utbyggda banor är tomma ord. Att trixa med medel från biståndet och föra över till migrationen är ett svek endast de mest opportunistiska maktkramare borde kunna leva med. Bostadsbyggandet tar inte fart och antalet färdiga detaljplaner ökar inte. Glesbygdspolitiken har bidragit till fortsatt dränering av landsorten. Den gröna vågen kom och försvann. Polisen är också försvunnen, mackarna borta, och bankerna vägrar kontanter. En ny urbanisering framtvingad av kostsamma miljökrav kommer att utarma resterna av den bilberoende glesbygden. Arbetsmarknadspolitiken kommer att ge inte Europas lägsta arbetslöshet utan den högsta. Skolan ska ge elever förmåga till komplext och kreativt tänkande men det fungerar heller inte då baskunskaperna hos lärarna är för dåliga. Lärare saknas dessutom i tusental. Sjuksköterskor likaså. Infrastrukturen i form av vattenavlopp är grovt underdimensionerad. TTIP-avtalet för ökad frihandel som EU nu framförhandlat kommer att översvämma Europa livsmedel som produceras under ibland slavliknande former i tredje världen, liksom hormonbehandlat kött och klordoppade kycklingar och allt detta under översyn av internationella specialdomstolar där svenska synpunkter inte når fram. Flyktingkatastrofen har visat att vår uppblåsta värdegrund inte har stöd i resten av EU. Asylpolitiken saknar den uppföljning som behövs och de problemen kommer snart att mångfaldigas. Sverige inför därför i desperation nya och väldigt hårda asylkrav och de som får avslag kommer att repatrieras. Människor på flykt kommer att jagas iväg. Resultatet blir att Sverigedemokraterna snart kommer att framstå som ett mesigt mittenparti.
Fiaskot i politiken framstår med all tydlighet genom att Sverige nu är den största mottagaren av svenskt bistånd. De övergivna i flyktinglägren tystnar. Långsiktiga vaccinationsprogram, flickskolor, infrastruktur, mat och mediciner i andra delar av världen har vi inte längre råd med.
Vi gröna kanske kan påverka unionen i det lilla men om vi blir överkörda i de stora frågorna är fasthållande av ett medlemskap i EU bara ett avsägande av självbestämmande. När ett stort land som Indien klargör att de ska mångdubbla sina koldioxidutsläpp genom utökad kolbrytning visar det också på unionens reella begränsningar. Själva orsaken till partiets omsvängning i frågan om svenskt medlemskap bör ifrågasättas.
En politik baserad på lögner, trolöshet och undanhållande av sanning mot sina egna väljare är inte hållbar. Att språkrör nu försvarar den nya politik de själva betraktar som ”skit” – för att det, så att säga, skulle bli ännu värre om andra satt vid makten – visar på total avsaknad av eget ansvar för den parlamentariska demokratin och inte minst omsorgen om vårt parti. Inga gröna vallöften kommer i framtiden att framstå som annat än lite enfaldigt fromma. Jonas Sjöstedt och Annie Lööf står bägge redo med öppna famnar.
Avgörande för allas vår framtid är också hur vi kan hantera radikal islam. Radikal indoktrinering av individer sker numera ganska öppet i moskéer och organisationer, som erhåller ekonomiskt stöd från det offentliga men även politiskt genom det muslimska brödraskapets förgreningar. Turkiets president Erdoğan har sagt: “There is no moderate or immoderate Islam. Islam is Islam and that’s it”.
Inse att IS och det muslimska brödraskapet strävar till samma mål fast med olika metoder. Antingen ett våldsamt införande av sharialagar eller de små stegens tyranni. Resultatet blir detsamma.
De fria valen efter den arabiska våren gav dessa krafter makten med känt och katastrofalt resultat. Samma sak skedde i Irak, som hade möjligheten att leva i den demokratiska konstitution som infördes när Saddam störtades men som i fria val tog den sekteristiska vägen.Islam är ideologiskt motiverat. De islamistiska idéerna om ett muslimskt herrefolk förblindar och förför. Islam måste välja väg – antingen genomförs betydande trosreformer eller så eskalerar konflikten med de västerländska universella värderingarna. Reformer inom islam behövs för att avlägsna de begränsningar som läggs på dess utövare genom lagar och regler som kallas haram men som är rent människofientliga. Bort med niqab och burka i skolmiljön, hedersvåld, månggifte, barnäktenskap – frigör kvinnorna!
Fasta gärna under ramadan men begrip att Gud knappast vill att ni ska svälta ihjäl om ni bor norr om polcirkeln. Det väntar heller inga 72 jungfrur på er som mördar eller dödas i så kallade heligt krig. Predikningar i moskéer kan dessutom göras på svenska.
Hur kan då en ny grön politik se ut? Det finns gott om goda gröna idéer och det finns plats för en internationell solidaritet.
En annan konsekvens av den stora invandringen är att förslaget med ekonomiska frizoner snarast bör dammas av.
Till sist, tro inte på de uppblåsta BNP-siffrorna, lågkonjunkturen står redan vid dörren. Om vi inte reformerar de Grönas politik och partiprogram redan nu och i förhållandevis goda konjunkturer lär vi få skulden för all oordning som lär drabba invånarna i Sverige kommande år. Upplopp vi inte ens vill tänka på kan bli den nya vardagen.
Av Rebwar Hassan 14 jan 2016 09:25 |
Författare:
Rebwar Hassan
Publicerad: 14 jan 2016 09:25
Rebwar Hassan (MP) är ledamot i Stockholms läns landstingsfullmäktige. föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå