Vad är mänskligheten värd?

Du kan slå på radion, öppna tidningen, surfa ut på internet, eller slå på TV:n, kanske till och med kika runt din egna knut? Överallt kan du se händelser, liv i spillror, eller andra historier där vår mänsklighet och solidaritet sätts på prov. Världen över finns politiska frågor där kanske vi borde vara mer aktiva i, hjälpa till att sätta ner foten? Är det värt att vara så kallade "neutrala"? Är vi verkligen mer säkra bara för att vi håller en låg profil och inte offentligt säger vad vi anser? Så som samhället ser ut i dag så är jag inte så säker på att ett land är mer säkert bara för de viftar med en neutral flagg. Exempelvis terrorister begår fasansfulla brott för att skapa oreda och skräck, och då tror inte jag att landets flagga spelar någon roll. Däremot, att inte ta ställning mot terrorism, diktatur eller andra förtryck, föder bränsle till elden och leder till att miljontals människoliv idag är på flykt.

Så idag, på grund av att man är en del av en värld som hanterar ondska med silkeshandskas, därför att allt för många är rädda för att dra på sig skotteld, så prövas idag Europeiska länders ekonomi, samhällsuppbyggnad, administration och framför allt säkerhet. Jag slogs av en otäck uppenbarelse i morse när jag lyssnade på radions nyheter. ID-kontroll vid danska gränsen. Jag måste faktiskt skriva offentligt här, att jag stödjer kontrollerna. Problemet är bara att dessa kontroller borde ha genomförts tidigare. Men det jag blev oroad för när jag hörde nyheterna var det faktum hur folk som reser tänker. Folk har tydligen beklagat sig över de förseningar som blir på tågen. Är de det värdet folk sätter på svensk säkerhet? Att det är mer viktigt att tågen är i tid än att Sveriges gränser hålls säkra? Jag måste upplysa er, som klagar, det räcker att en dåre som inte borde vara i Sverige kommer in. Spelar ingen roll om så bara 1 promille av alla de flyktingar som kommer till Sverige är terrorister så orsakar det en säkerhetsrisk. Hur länge och hur mycket ska vi öppna våra svenska dörrar? Hur länge ska vi vara medmänskliga och öppna våra dörrar? Hur länge vågar vi det, innan medborgarna här hemma tar skada? Om Sverige kanske anordnade andra humanitära insatser i flyktingarns hemland så skulle säkert mycket av de summor som nu tvingas läggas ut på uppehälle, ID-kontroll och andra utgifter inte behövas. Hur långt är du villig att viss medmänsklighet, hur mycket är du "villig" att dela med dig av ditt eget liv och säkerhet? Eller hur skulle du villa göra?

Jag anser kanske att det är dags att vi ställer oss själva dessa frågor och inte är rädda att kanske ändra om och göra en omprioritering. Man kan vara medmänsklig, fast på olika sätt.

Av Annika Brandt 08 jan 2016 08:17