Jag tror på Tomten

Jomen, snart är det jul igen...om nu någon missat det.
Och vet ni. På min gata står tre små tomtar och sjunger med viskande röster om allt det där vi önskade oss fast inte fick. De har trätofflor, långa rockar, små luvor utan tofs och och långt skägg. Fast inte riktigt som på julafton ändå. Mera som ZZ Top utan distade gitarrer och Texasaccent, men är precis lika grå och små, så att de knappt syns i decemberdimman. De smälter liksom in, försvinner och blir ett med den tunga vägbeläggningen så att man ibland tappar bort dem. Bara lyktorna avslöjar var de ska dyka upp nästa gång. Fladdrande, flackande. Men alltid där ändå.

Man måste hålla ögonen öppna efter den där lilla ljusglimten som ibland blimkar till som en lysmask. Jag såg en hel äng full med lysmaskar en ångande het julinatt i Båstad för många år sedan. Det var magiskt. Jag satt där en hel natt mitt i ängen bland alla maskarna som blinkade och blinkade med dem ända tills solen gick upp. Jag tror det är därför de flesta inte ser tomtar mer än på julen. För att de inte tar sig tid mer än när det lyser och alla är förväntansfulla. När nästan alla väntar på sina klappar och är mätta, belåtna och tacksamma.
Och det är fint så. Precis så ska det vara på julafton. Jag älskar julen, värmen och gemenskapen den ger...trots allt. Vi behöver julen på nåt sätt, för jag tror ändå att den förenar och knyter ihop. I slutänden. Men jag önskar tomten fick finnas kvar lite grand hela året om.

För det är också fint att få se tomtarna så här. I det grå. Utan röda dräkter, glögg i mustaschen och glitter i skägget, fast snön inte ligger vit på taken och alla säger att de inte längre finns. Inte ens barnen tror på tomten längre. Han är stor tjock och glad och jobbar på ICA och heter Stig, eller så bor han i Torps köpcentrum utanför Uddevalla, heter Ragnar och luktar öl igenom skägget. Eller så bor han i USA och heter Donald. Inte Duck alltså. Utan Trump. Men han är ingen tomte, fast han verkar vara det, utan ett stort jävla livsfarligt troll. Inte som vår egen Donald, Jimmie Åkesson och hans små lydiga nissar. Fast de är listiga som troll de med, även om de är mycket mindre. För hur många har de inte lurat i år med sina breda leenden bakom skägget. Oj, 15% av Sveriges befolkning. Då kanske det inte blir flera jular, för tänk om Trump lurar lika många och de blir bästisar. Jimmie hjärta Donald ? Det ser inte bra ut. Det vore inte alls bra. Nåja, SD är inga farliga troll på egen hand, mera halvtaskiga kopior av små brunklädda gossar med glänsande leenden, ringande i den stora klockan bakom röda dräkter och välansat skägg. Bara så att vi inte ska upptäcka dem förrän de är i våra vardagsrum. Jag hoppas och tror att vi ser dem innan dess.

Jag vet vad jag ska önska mig i år. Att jag får fortsätta se små grå tomtar hela året om ibland, så jag inte glömmer att vara tacksam och förväntansfull, sommar som vinter. Och så ska jag önska mig att tomten tar med sig både Donald Trump och Jimmie Åkesson till Nordpolen och begraver deras kalla hjärtan där. Så att isarna inte smälter och jag får se fler tomtar nästa år. Som lyser med flackande lyktor året om bara vi vlll och som sjunger att allt det där vi önskar oss är sant. Sen ska jag önska mig att alla som tvingats resa till fjärran land får flytta hem igen, och att människor ska sluta kivas och bråka med varandra bara för att de lurats läsa olika böcker när de var små. Jag läser inte såna böcker längre.... Kan inte ni också önska det också?

DET vore bra !!!

Av Solsken 17 dec 2015 17:10