Att vara eller inte vara (om en fisk och en man)

En man är en man
en fisk är en fisk
det stod för mig ganska klart
förut
men de förutfattade begreppen
tog en oväntad vändning
medan stridda strömmar
klädde björkarna
i sjögräsklänning
och fönstren piskades
så ursinnigt
att jag sprang upp
för att hålla dem på plats
förtvivlat sökte jag
hammare och spik
medan vattnet började sippra in
jag skrek åt barnen
"i med livbåten mina pojkar"
men den hade råttorna
redan burit ut på balkongen
sänkt den till botten
och drunknat
jag sjönk uppgivet ned på golvet
beredd på det oundvikliga
då det knackade lätt på fönstret
en torsk stor som en buss
glodde tomt
på min skräckslagna nuna
"öppna din ytterdörr
så ska jag hjälpa dig"
ekade fisken tomt
i det stigande flödet
jag vågade intet annat än att lyda
och dörrvredet vreds om
fortare än kvickt
två stora ögon såg blött
mitt dilemma
medan vattnet forsade in
så jag fick svårt att stå
och krukväxterna sjöng i moll
"nu åker vi alla hem"
men jag höll mig i en sjöstjärna
som kommit för att stanna
"jag kommer från himlen
bara för din skull
jag älskar dig"
sa hon
och log med bruna ögon
som om hon visste
allt om mig
jag såg på fisken
och frågade varför
då lyste han upp
som ett tomtebloss
och svarade ihåligt att jag skulle
ställa mig på huvudet
innan det var försent
alltmedan sjöhästar
galopperade förbi
och maneter byggde
en regnbåge
inte för mig att klättra på
"därför att ibland ser man bättre
under ytan om man törs"
fortsatte det stora djuret
så jag dök så djupt jag kunde
sirener log
med min älskades ögon
sjöjungfrur drog
med hennes händer
mot botten sögs jag hastigt
obevekligt
i en stjärnklar virvel
barn hoppade ett efter ett
tusentals stod de på kö
i den höga böljande tången
och försvann
skrikande i djupet
jag tänkte att jag aldrig
fick se dig igen
dina vackra ögon
känna dina fingrars värme
höra ditt hjärta slå
om jag dog nu
så jag höll andan och vände
på den sjunkna båten
fast den var halvt begravd
av såna som jag
från förr
som inte vågat
men jag slet så mina fingrar
sprack upp och gick itu
så sakta vreds allting rätt
och vattnet forsade
rakt upp i himlen
alla djuren hatade mig och
sjöjungfruerna visade sina
skelett
"jag kan gå jag kan gå"
sjöng de sorgset
medan de dog
en efter en
och sjöhöstarna
sparkade efter mitt ansikte
flyende med hat och skräck
i sitt taggiga skal
den stora torsken talade åter
"det regnar ibland
men inte alltid så här
det får du aldrig glömma
seså vakna nu
och simma härifrån
så ska jag torka dina golv"
en man är en fisk
en fisk är en man
när världen vänds uppåner.

Så frös jag till och vaknade av att regnet piskade fönstren och vattenglaset åter fallit ned i sängen så allt var dyngsurt. "Pappa du måste torka golvet" sa lillebror och bankade mig i huvudet med en tygfisk vi köpt på en djurpark. "Vi ska på julmarknad idag"
"Inte i det här jävla vädret" grymtade jag "Det kan du inte mena"
"Du har lovat och vi har massor av pepparkakor att sälja" svarade gossen. Du har själv sagt att det finns inget dåligt väder. Bara dåliga kläder.
Jag suckade djupt och tänkte dra det blöta täcket över huvudet och att torsken ändå var rätt ok.........
Sen steg jag upp. Om en timme står jag på en parkering utanför handelsboden i ösregn och styv kuling och säljer pepparkakor."

Av Solsken 07 dec 2015 20:41