sourze.se

Igor Messerschmidt i datorvärlden

Om problematiken med att leva i det förflutna och trivas med det.


Det sägs att man bör ta itu med det som skrämmer en mest innan man tar itu med allt annat är vägen till lycka och framgång, så idag uppgraderade jag Windows 8.1 till Windows 10 och sitter nu som förlamad och ångrar att jag nånsin lyssnade på det där dravlet. Jag anfäktar och anammar förtvivlat framför en laptop som gör precis som den vill utan att jag har en jävla chans att göra nåt åt det. Den svär åt mig, talar om för mig vilket väder det är i Calcutta och Reykjavik, hur man bakar danska Wienerbröd och Jamie Olivers ostpajer samt hur det är att bo tillsammans med TV-Ernst i en bastu året om.

Den sprider mina privata bilder till alla jag inte känner, vilket säkert inte är särskilt intressant , men ändå. Beror väl också på vem som tittar :) Nån jävla integritet har man väl i alla fall. Jag vill inte alls att ni ska få se mig stå bakfull nere vid brevlådorna och prata med soptunnorna iklädd bara kalsingarna fast uppåner och bakåfram på nåt sätt för att jag inte fick på dem ordentligt kvällen innan. Eller stående i bara nattmössan med gåshud på skinkorna, plockande öronhåren under köksfläkten samtidigt som gröten kokar över och baconen steker så det skvätter och bränns överallt.

Däremot arrangerar jag gärna trevliga Twittrande och Facebookvänliga foton med skimmer i varje hörn och glitter i ögonvrån. Blommor och blad, skjorta och kavaj, lyktor som lysa och blänka likt en evig julaftonsmorgon och en nejlika i örat och handmålade påskägg på hela himlen. Så vill jag synas, så vill jag låtsas att livet är alltid, dygnet runt, året om, bara för syns skull, för er skull. All the world's a stage som nån som låtsades heta William Shakespeare sa en gång innan man hade glas i fönstren. Långt innan Windows 10. Nåja, det blir säkert roligt för er att se verkligheten också..

Dessutom håller datorjäveln på och redigerar mina texter efter eget bevåg vilket gör att jag säkert får börja om på min roman för fjärde gången..... Mina dikter och poem känner jag inte längre igen eftersom de automatiskt översatts av nåt översättarprogram som verkar blanda ihop svenska och japanska på nåt sätt, med några oväntade inslag av tyska ibland. Mitt epos "Vi gå mot livets mitt" har den exempelvis döpt till "Igor Messerschmidt" !!

Webkameran registrerar samtidigt vartenda steg jag tar och tassar efter mig i hela huset på lagom avstånd. Jag kan inte fånga den heller eftersom jag har ryggskott och ont i knäet. Varje gång jag försöker radera någonting får jag beskedet att jag inte är behörig utan att jag måste vara administratör för att ta bort en endaste "app". Vadå "app". Det är väl ingen mobiltelefon, och vem är behörig om inte jag. Jag har ju för fan köpt och betalat för både datorn och Windowshelvetet. Jag ska ge Microsoft för administratör om jag får tag på dem. När man ringer deras servicetelefon och säger vad man vill så kopplas man till nåt som heter Apple och där är det ingen hemma.

Jag vill ha min PC tillbaka med Windows 7 tryggt och säkert. Där är jag hemma. där vill jag bo. Där har jag slagit ner mina bopålar och där ligger mina gamla filer begravda. De gamla fotona på Tant Astas 80-års kalas och lillebrors vårbrasa i grannens häck 2008. Bostadsrättsföreningens kräftskiva 2009 då jag satte igång bevattningssystemet lagom till tårtan och jagades ända till polisstationen av en uppretad mobb med kloknivar och avslagna snapsglas.Hallowen förra året då jag stämplades som knäppgök, pyroman och terrorist efter att iklädd endast en pumpa ha vält en marshall under grannes Volvo vilken exploderade i ett formidabelt fyrverkeri framåt spöktimmen.. Allt är förlåtet. Ge mig evigeheten tillbaka , god som ond, vit som svart, Yin som Yang. Det gör inget alls. Hela mitt liv är lagrat därborta i det välkända och lite slitna men ack så älskade Windows 7. Mina gröna kullar.

För att inte tala om alla hemliga bilder från alla förhållanden jag haft i hela mitt liv, vilka jag sparat på en extern hårddisk datorn inte alls vill kännas vid längre. Den påstår att filerna inte går att läsa och att jag bums måste formatera disken. I helsike heller. Jag hade tänkt publicera dem allihopa i en diger bokserie om åtta exklusiva band med namn och adress till samtliga strax innan min bortgång och hade faktiskt redan börjat med arbetet.Jomen, nu är det nog en och annan som vrider sig oroligt vid frukostwienerbrödet och funderar på hur man lättast gör sig av med den pratsamme Poeten. Snart börjar förmodligen PM:en välla in och hotbreven fylla mailboxen, mobiler och paddor larma. Antar att ovannämnda bortgång kan bli aktuell fortare än jag anar om jag inte tar tillbaka det där, så vi får se. Kanske bäst ;)

I alla fall så ligger allt därborta. På andra sidan det stora spindelnätet. Den oändliga ocean som skiljer Windows 10 från Windows 7. Lillebror kom hem och hjälp mig!!! Yngste sonen är husets datorexpert och kan göra egna spel och fullt fungerande virus, vilket jag fått känna på i förhandlingarna om höjdveckopeng bland annat, samt hjälper folk att göra hemsidor, 11 år gammal. När man har problem med datornätverk och dylikt i skolan anlitar IT- ansvariga omedelbart sonen för konsultation och goda råd, men han kommer inte förrän efter streetdansen halv fyra så jag får fixa det själv.

Jag antar att jag får använda stordatorn i salongen så länge. Den är tryggt installerad och inkörd med ett urgammalt Windows, hemma som barfota i tistlarna på min barndoms ängar och nattskjortan i flanell, som mammas korvgryta och Staffan Westerberg på andra sidan pannkakan. Som Hemulen och Snusmumriken i Mumindalen och Beppe i sin säng. Som Tage med sin Hasse, Povel i kokosnöten en måndagsmorgon och Deep Purple i Japan med Ritchie Blackmore på gitarr och ingen annan.
Nu sitter jag emellertid med skruvmejseln i högsta hugg. Fokuserad och bestämd som synes ska jag i alla fall först skruva isär apparaten och plocka ut hårddisken och se om jag kan lura åbäket på nåt sätt att tro att jag tagit bort alltihopa och sen sätter jag in den igen och så vips är datorn så förvirrad att den låter mig komma så nära att jag kan klä av den sina nya kläder och dra på de gamla. Älskling du var mycket snyggare i de slitna jeansen och den gamla trasiga tröjan. Snälla, om jag ber vackert. Klä av dig så dansar vi tillsammans in i det förflutnas rosa dimmor där inga lömska "appar" lurar under de grönskande tuvorna. Sen ska jag älska dig för evigt trots blemmor och taskig grafik, utan rakbladsvassa hörn och kanter. Jag älskar ditt luddiga ansikte och din enkla layout. Kom älskade så ska jag befria oss från Webbkamerans öga och det outsläckliga WiFit......

Nu drar jag in till grannen och lånar hagelbössan. sen skjuter jag Webbkameran, innan jag opererar min älskade och ger henne tillbaka hjärtat som nu dolts bakom den bedrägligt glänsande ytan.

Vi hörs och ses på andra sidan......


Om författaren

Författare:
Fredrik Lindskog

Om artikeln

Publicerad: 11 okt 2015 17:31

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: