Vad hände med den momsbefriade frukten?

Jag vet inte riktigt hur eller varför förslaget som, jag vill minnas, lades fram för i alla fall fem år sedan, fastnade i mitt minne. Visst – att momsbefria frukt och grönsaker var ju absolut en bra tanke, men samtidigt så är det ju många politikerförslag som i praktiken låter bra, men som i slutändan antingen inte alls blir av (utan bara var påhitt för att locka väljare), eller som blir, men som blir ett totalt fiasko (som man ibland erkänner att ”här gjorde/tänkte vi fel” eller ”Det här blev ju inte bra”, andra gånger bara tiger om och hoppas att folk ska gå vidare och glömma). Hur som: Detta förslag – eller om det till och med var ett löfte – fastnade i, i alla fall  mitt minne. Hur det är med den eller de som gav förslaget, vet jag inte, men det verkar ju som att det är ett av de förslag som man hoppats att folk ska ha kommit att glömma bort efter en viss tid, för – något mer om det har då i alla fall inte jag hört.
För cirka ett år sedan började jag – trots att förslaget då, som mycket annat, som sagt var, inte gått igenom och blivit verklighet – ändra vanor och äta mer frukt (grönsaker måste jag ju erkänna att jag har svårare för än frukt) än jag tror att jag någonsin tidigare gjort i hela mitt liv. Bananer, avocado, kiwi, äpplen, vindruvor… Till för någon vecka sedan, då jag – på grund av minskade inkomster – insåg att det inte var hållbart längre. Nu är väl mat/frukt/grönsaker inte det första man ska tänka på att dra in på, men i mitt fall var det just frukten det enda jag insåg att jag skulle kunna dra ner på. Jag är inte den som röker, dricker, är ute och festar varje vecka (eller ens aldrig), går i princip aldrig ut och fikar och/eller äter, min mobiltelefon är lika omodern som de var innan de ens uppfanns (men den räcker för mina behov; ringa och sms:a), och jag köper inte (massor) av dyra märkeskläder (utan det jag köper, är oftast på rea). De fasta utgifterna jag har varje månad, är sådana man MÅSTE ha, så som hyra, telefon, a-kassa, Radiotjänst (jag vet: Man kan – konstigt nog – se på TV utan att betala TV-licens, men jag skulle inte kunna kolla på TV med gott samvete om jag inte betalade)… Ja, tyvärr så blev det alltså frukten som jag insåg att jag måste dra in på, eftersom det är det enda jag KAN dra in på. Eller, okey… Jag gjorde en kompromiss: Bananer blir det enda jag får köpa, så till vida det inte är extrapris eller erbjudande på kiwi, avocado eller så, för någon form av frukt MÅSTE jag ju ha, och då ser jag bananer som bästa alternativet (och enklast att äta mellan träningspassen).

I ett reklamblad från en matvarukedja under vecka 39 fanns erbjudande om  att köpa
- Tre stycken 1,5 liters Coca-cola, Fanta och/eller Sprite för 33 kronor (plus pant på två kronor per flaska) Max tre köp per kund. (17:70 i rabatt vid köp av tre).
- Godispåsar från Haribo 180 gram för tio kronor styck (5,50 i rabatt).
- Två stycken godispåsar från Fazer 175 – 220 gram för 32 kronor (13:80 i rabatt)
- Två stycken godispåsar från Skittles 174 gram för 22 kronor (7:80 i rabatt)
- Två stycken påsar chips från OLW 200 – 275 gram för 32 kronor (7:80 i rabatt)
- Tre stycken chokladkakor från Marabou 185 – 200 gram för 40:00. Max två köp per kund. (19:70 i rabatt vid köp av tre)
Ja, och detta var bara under EN vecka från EN matvarukedja. I rabatt kan man alltså få minst 72.30 kronor. ENBART genom att köpa godis och/eller chips!! Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att det är något VÄDLGIT galet fel här någonstans..!? Jag drar in på det som ändå är nyttigt för att ha råd, medan affärerna överöser inte bara mig, utan alla, med budskapet om att man ska äta onyttigheter för att få rabatt..! Till den här matvarukedjans tvivelaktiga försvar kan jag ju säga att de just under den här veckan faktiskt hade erbjudande på kiwi också (fyra stycken för tolv kronor), men det var också ungefär det enda, och att det ser ut som med godiset och chipsen är – utan vetenskapliga bevis, visserligen, men betydligt vanligare än att det faktiskt är erbjudande på det som är nyttigt.

Nu menar jag inte att de som handlar inte har något ansvar  över sina inköp – det har de i allra högsta grad!! – men…  Någonstans kan jag ändå inte låta bli att fundera över kring hur man från handlarnas sida/de ”högre makterna” i samhället eller vem det nu må vara, kan tycka att det här är okey..!? Som sagt; kunderna har absolut ett eget ansvar kring sina inköp (!), men borde man på något sätt inte kunna påverka till en ökad medvetenhet kring bättre val?

Av Maria Sågå 01 okt 2015 14:54