Att vara en del av naturen

Det är lagomt svalt, inget direkt hett solsken. Vinden ger en känsla av att hösten är på inkommande. Jag står helt stilla, tar ett djupt andetag och fångar in naturens rena luft. Jag sluter mina ögon och låter naturens omgivning komma mig närmare. Rassladet från lövträdens blad, som dansar med vinden, är det första som jag hör. Sedan det där nästan spöklika ljudet, det som säkert skulle få vissa människor att vända på klacken och gå tillbaka, det gnisslande, skrapande, lite skärande ljudet. Men det är ett av naturens vanligaste ljud, skapad av vinden. Två stammar eller grenar som skrapas mot varandra. Sedan, de där stegen, de där försiktiga, nästan feminina stegen från hovarna. Ett rådjur går långsamt, och rätt så orädd undan. Jag ser inte den söta varelsen, utan hör enbart ljudet från dess hovar som lätt drar sig undan.

Längre bort, hör jag ett konstant porlande brus - vatten. Ljudet från den lilla bäcken längre fram. Bruset bryter sig fram genom vindens sus. Ljudet från en fågels klo i närstående träd ger ett rassel och ett skrapande ljud som sammanflätar sig med backens brus.

Det finns många ljud, många levande ljud, men ändå så stilla. Så öde. Inga steg från en människa som försiktigt kliver fram mellan stock och sten. Bara mina egna andetag. Inte heller hörs något ljud från någon hund som glatt skuttar fram bland lingonris, blåbärsris, mossa, gräs och eventuellt i ljung. Inget, det är tyst. Där finns bara jag och naturens alla ljud och djur. Ljud från jägare hörs inte heller, oavsett jakt eller inte. Då alltför många enbart sitter på sitt pass och hoppas på att bytet ska komma fram i deras synfält. I stället för att röra sig fritt i området och lära sig hur naturen fungerar i marknivå.

Det var ett tag sedan jag tog mig tid att stå där och bara ta in naturens atmosfär, av samma anledningen som för många andra, där andra saker drar mig från naturen. Det finns inget så skönt som att stå stilla och omfamnas av naturen, att tolka naturens språk och ljud. Det är ett steg närmare att vara - Ett med naturen.

Av Annika Brandt 17 sep 2015 16:16