Mångkultur är frihet

I ett monokulturellt samhälle utifrån samma värdegrund och värderingar, samma kulturella val, traditioner, livsstilar med mera mera, så behövs det inte fler partier eftersom människorna tycker likadant och tänker i samma banor (åtminstone teoretiskt). Historien lär oss att samhällen som strävar efter monokultur blir diktaturer och enpartistater, se exempelvis utvecklingen i Ungern eller se Nordkorea. Monokulturella samhällen är dömda att misslyckas som samhällsbyggen i ett längre perspektiv, därför att vi människor är mångkulturella i vår natur. Vi vill söka nya vägar och att utforska, människans drivkraft är expansion och utveckling.

Om vi tittar på världens kulturer och nationer, även i mindre etniska grupper, så finns mångfald och mångkultur. Tittar vi på exempelvis samerna så har de en stor bredd på detta med att vara same, vi kan dela upp dem i nordsamer och sydsamer, i samer som bor i städer och samer som är renskötare. De tillhör alla en samisk nation, men de är olika inbördes, de har mångkultur, mångfald och olika värderingar och politiska ideologier.

Jag tror på en expansion av det mångkulturella samhället, där vi människor möter och blandar oss med varandra oavsett etnisk bakgrund, religion, livsåskådning eller sexualitet, ett samhälle med kontaktytor där vi växer i idéer och samskapande, där vi låter oss få influenser från varandra och expanderar. Motsatsen till mångfald är likriktning.

Det mångkulturella samhällen begär av oss att vi har acceptans och tolerans mot människor som väljer sin egen väg, som bryter mot sociala normer och oskrivna sociala spelregler, det begär att vi tillåter oss att ge varandra frihet.

Av Raphael Mabo 25 aug 2015 13:25