Kan man tycka att Putin och Ryssland har rätt?

Krig måste förankras hos befolkningen. Den måste stödja nationens ställningstagande och den sak som trupperna kämpar för, tycka att kriget är rättfärdigt och värt de offer det kostar. Och befolkningen måste bringas till fördömanden av fienden, uppleva hans krav orättfärdiga, hans agerande lömskt och fegt. I krig är propaganda ett vapen, kanske det viktigaste. Och sanningen det första offret. I en krigförande nation söker man inte förstå motståndarsidan. Det kan ses som förräderi.

Men jag har svårt att stämma in i det massiva fördömandet av Ryssland och Putin som man möter i massmedia. Det tycks mig naturligt att Ryssland känner sig hotat när Natoförband växer upp runt om dess gränser, i Polen, i Turkiet och i Baltikum,  när USA har trupper i Irak, i Afghanistan och när Sverige och Finland närmar sig Nato. Jag kan förstå annekteringen av Krim som naturlig, kanske ur ett ryskt perspektiv en nödvändighet. Befolkningen är rysk, Krim har en historisk tillhörighet till Ryssland och proforma överlåtande av halvön skedde under sovjettiden när ingen kunde tänka sig att unionen skulle upplösas, eller att Krim skulle kunna bli bas för fientliga trupper. Ryssar som har bott där hela sina liv vill inte tillhöra väst. De har sett hur ryssar i Baltikum och på andra ställen blivit till andra klassens medborgare i nybildade nationalistiska staterna.

Det finns också en berättigad skepsis mot Nato, USA och dess allierade hos ryssar. I Ryssland var man emot irakkriget, trodde inte på lögnerna om massförstörelsevapen. Man godkände FN-mandatet i libyenkriget, men Nato överskred sina befogenheter och såg till att eliminera den för USA förhatlige Muammar Khadaffi. USA håller den israeliska ockupationen och bosättarpolitiken om ryggen och Nato har lämnat Afghanistan, Irak, Libyen i anarki och ruiner. Ryssar upplever USA som aggressivt och imperialistiskt och Nato som USAs förlängda arm. Och det finns skäl för deras uppfattningar.

Utanför väst, i Asien, Afrika och Sydamerika, på kontinenter som utsätts för den globaliserade västerländska imperialismen, som får sina naturtillgångar utnyttjade, sina miljöer försämrade och blir utsatta för klimatförändringar, uppfattar man västerlandet som dekadent, snudd på omoraliskt, styrt av ekonomi och materialism. Uppfattningar som det också finns skäl för, och som borde tas på större allvar i väst, där övervikt, välfärdssjukdomar, missbruk, sexuella perversioner, ungdomars självmord, vandalisering är stora problem trots överflödet och välfärden. 

Av Jan Wiberg 18 jun 2015 17:38