Sista barnet flyttar!

Man vågar knappt känna sig så här nöjd som jag gör, det ringer ideligen varningsklockor som hör föräldratiden till och de säger "Ropa för fan inte hej förrän...". Men nu är faktiskt förrän förbi och den sista grabben har flyttat ut till eget boende. Kvar står vi då två föräldrar som nu ska inta en helt annan roll, inte som mamma eller pappa men som par, för även om man givetvis är ett par hela tiden så blir det liksom inte den rollen uitan vi har mer agerat som en hel familj och alla har fått säga sitt, hänsyn till varandra har varit otroligt viktigt och allas röst har haft lika värde.
Frugan har städat loss, kastat en hel del "bra att ha saker" som jag sparat, och framtiden kommer att bevisa min teori att vill man skapa ett behov så ska man slänga något, för nog fabian slår det aldrig fel att " Oj, den har jag precis kastat!".

Största skillnaden måste väl ändå vara maten, vi behöver inte ta hänsyn till olika finsmakande familjemedlemmar, fast vänta nu, frugan gillar inte vitlök så det går fett bort, och få se nu, just det inget med tomater, annars kan man nog äta vad som, t ex igår var det så enkelt som köttsoppa och knäckemackor med Port Salut, soppa som man tidigare i livet såg som mat man endast åt i krigstider. Min förvåning var stor när en hel fabrik tömdes på arbetare för att rusa till matsalen när det var ärtsoppa. Jag har aldrig förståt den otroliga kärlek svensken har till sin ärtsoppa, och äldre män brukar påtala kronans ärtsoppa som fantastisk, äldre män ja, dit hör även jag som nu är 52, vi som i arbetsförmedlingens tidning kunde läsa att de flesta jobben krävde "Fullgjord värnplikt!".

Vad är det då för värld vi lämnat över till våra stora barn, och inte bara det utan även hur bra har vi förberett dom på livet, därute i vimlet, vassa armbågar och idioter som bara förökar sig, många tänker bara på sig själva och hur många man trampar på spelar ingen roll. Ska man vara likadan och bara se sig om efter sitt eget eller ha en högre moral även om det kostar de sista trappstegen mot fullständig karriär? För så är det faktiskt att man måste ge avkall på vissa saker om man ska ha den där högre moralen, allt har en kostnad eller ska man kanske kalla det investering i hur man kommer att bli ihågkommen.

Tankarna är många när man står inför en ny livsituation och nog har man lärt sig med tiden, om än lite sent att det lönar sig att tänka. Jag har hört en hel del om människor som separerat då barnen flyttat ut på grund av att de plötsligt inser hur lite de har gemensamt, och då kommer frågan om hur mycket har man gemensamt med andra människor överhuvudtaget, alls? Hur mycket kan man kräva av ett förhållande efter 25 år och allt man går genom? Ja vi får nog ta det här bit för bit, först av allt ska vi sola oss i glansen av att barnen mår bra och har ett bra liv, vi har min själ gjort det, andas ut och slappna av, för från det första blöjpaketet och välingkoket så känner man att nu jävlar gäller det att det finns grejer i några år, och det har det faktiskt gjort.

Jag ansåg att Sverige var ett bra land att växa upp i för mina barn, trots att jag är från Canada och det har jag aldrig ångrat, vilket jädrans fantastiskt land ni har här, verkligen, Sverige är fantastiskt så e de bara! Alla utom dom jädrans hockeykommentatorerna, dom har jag fått dras med, "rösta om vi ska skicka hem Canadensarna för dom spelar fult" och gud vet allt dom kläckt ur sig genom åren, och vet ni, min gamle barndomsvän Anders ringde alltid när Sverige gjorde mål mot Cnada och trots att han vandrat vidare till molnen därovan så undrar jag ibland om inte han plötsligt kommer att ringa ändå när Sverige gör mål, för finns det någon som kan hitta lösningar på allt så är det den där Anders, och skulle han bara få ett samtal så nog fanken skulle det vara av den anledningen, en stor portion av Skånes humor försvann med honom, äkta svensk humor.

Nåja, nu blir det till att ta tag i detta nu, livet efter barnen, och frugan har redan tackat nej till buggkurs så jag får fundera ut något annat, det skulle vara kul om någon kunde skriva om sin erfarenhet om det ovanstående, någon som har ett facit, om det nu inte är för skrämmande!

Framåt i livet, m v h Angus!

Av Angus Liddell 10 maj 2015 17:00