Ung arbetskraft utnyttjas i israeliska bosättningar

Bisam har mjuka, vänliga drag. Han verkar lite blyg, kanske undrar han vad all uppståndelse handlar om? Varför sitter vi där, tre västerländska kvinnor, och ser på honom med allvarliga blickar? Varför ställer vi så konstiga frågor? Vad gör vi sen med svaren vi krafsar ner i anteckningsböckerna?

- Jag ville hjälpa min pappa med att försörja familjen, det är bättre om vi delar bördan, berättar Bisam.
Rösten bryts av målbrottet när han pratar. Han är gänglig, och har inte riktigt vuxit klart i armarna och benen. Han är fjorton år, och för några månader sen hoppade han av skolan.

Nu arbetar Bisam i den israeliska bosättningen bredvid byn han bor i. Han plockar dadlar och paprikor för knappt 10 shekel (cirka 23 kronor) i timmen. Jag kan inte avgöra om Bisam själv fattade beslutet, eller om det var hans pappa. Kanske de båda.

Den vanligaste inkomsten för palestinska familjer är jordbruk. Deras ekonomiska situation försvåras kraftigt av restriktioner som införts av israeliska myndigheter. Kombinationen av bristande tillgång till land och vatten, och höga kostnader för gödsel och bekämpningsmedel har gjort att marginalerna för jordbrukarna är mycket små. [1] Många av dem vi pratar med beskriver arbete i de israeliska bosättningarna som det enda alternativet till inkomst. Dadlarna och grönsakerna de skördar och packar går sen på export till EU och USA. [2]

Faktorerna bakom ett beslut som det Bisam och hans pappa har fattat är många och komplexa, men en färsk rapport från Human Rights Watch [3] visar att Bisams historia är långt ifrån unik. Samtliga trettiotalet barn som intervjuats i rapporten arbetar utan anställningsavtal och tjänar långt under minimilön. Försäkring och ersättning vid olycksfall och sjukdom är i regel obefintligt. Skyddsutrustningen som används är inte anpassad till de bekämpningsmedel barnen handskas med. Allt detta strider mot såväl israelisk som palestinsk och internationell lagstiftning, men enligt Haaretz utförde Israel inga arbetsmiljöinspektioner i Jordandalen under 2013. [4]

Bisam får en tonårings nonchalans över sig när jag frågar om något är farligt med hans arbete? Om något är tungt? Nej, nej. Inget. Själv tänker jag att arbetet, utomhus eller i växthusenunder de varma sommarmånaderna, då temperaturen ofta rör sig över fyrtio-strecket, knappast är enkelt eller ofarligt.

Vi sitter på den skuggiga verandan, de varmaste timmarna är över och en behaglig bris sveper förbi oss. Runt omkring oss sitter syskonen tysta och lyssnar, de är åtta totalt. Jag frågar Bisam, vad har du för förhoppningar för dem?
- Jag hoppas de ska få gå i skolan och studera.
 

Av Maria Stacke 27 apr 2015 08:58