Två steg fram och ett bak

På en av våra största nyhetssajter ligger cirka 50 foton på förstasidan denna morgon. Siffrorna är troligen snarlika i morgon, dagen efter och kanske till och med om tio år. Det är en klar majoritet av foton på män som gestaltar någon specifik händelse eller som gestaltar en generell bild för något ämne. Könsfördelningen bland bilderna är i runda slängar 80 procent män och 15 procent kvinnor. De resterande fem procent är foton på platser eller saker. Detta genusmönstret kommer tillbaka hela tiden. Det är ett mönster som upprepar sig i nästintill alla delar av samhället. Män ges en plats och rum som är vida större än kvinnornas. Och det bara fortgår. Maria Rydqvist, skidlandslaget, berättar att hon aldrig haft någonsin haft en kvinnlig tränare, och av de kvinnor hon pratat med om saken så har få blivit tillfrågade och ingen har vågat ta tränarplatsen. Detta är ett strukturellt problem.

I november förra året gick närmare 80 procent av ordförandeposterna i nämnder, styrelser, utskott och stiftelser i Umeå kommun till män. Även detta är ett strukturellt problem. Regeringen har till och med en särskild utredare som ser över jämställdheten mellan män och kvinnor i landet. Trots det är det i princip samma sneda könsfördelning inom politiken som det varit de senaste tio åren. För även om nuvarande regering är uttalat feministiska har andelen män i riksdagsutskotten och som utskottsordföranden blivit högre de senaste två åren. Strukturella problem även här.

I boken ”Spelet kring självkänslan” (Wennberg och Wennberg), som kom redan 1995 står att läsa: ”Det finns ett stort utbud av kurser för kvinnor på temat Våga tala och Stärk ditt självförtroende på sammanträden. Men ingen har kommit på idén att starta kurser för män på temat Håll käften när du inte har något att säga eller Sluta spela kompetent.” Sverige har gått från att ha varit ledande inom jämställdhetsutvecklingen till att stå stilla. Vad hände – och hur gör du med ansvaret?
 

Av MarVib 18 mar 2015 19:03