Kära socialsekreterare,

Kära socialsekreterare,

Här sitter jag mitt i natten och funderar. Min son sover. Jag får ha koll på honom, då jag förut upplevt att han slutat andas.

Jag hade honom i mina armar när han nästan dog, när dregel och snor rann från hans näsa och mun.

Jag såg hans bröst hävas i en längtan att överleva,

Jag ringde 112.

Efter 8 minuter kom ambulansen.

Jag hade fått instruktioner för att få min son att stanna här hos oss.

Att försöka hålla honom kvar i ett liv han helst ville lämna.

****

Jag förstår att du har skrivit din utredning på ett sätt som ska underlätta för er att få igenom LVM på min son.

Jag är mamman som du skriver om. Jag är mamman som inte svarar i telefonen när du ringer, mamman som inte kan sätta gränser, mamman som inte kan upprätta rutiner och mamman som inte kommer överens med pojkens pappa om hur deras barn ska fostras.

Jag är mamman som otaliga gånger ringt 112 för att rädda min sons liv, mamman som vakat på intensiven och som fått ta emot meddelanden om att min son förmodligen ska dö.

Det är väl bra att du skriver saker som underlättar för ett LVM för min son. Din utredning innehåller en hel del sakfel, beklagligt nog. Men det ska väl vara så för att du ska få igenom det du vill.

Jag är mamman och familjen, familjen som inte kunde sätta gränser, mamman som har kämpat med upprättelse för 4 barn med tunga diagnoser, medan personer som du väljer att skriva att jag inte kunnat sätta gränser.

Har du ens en aning om hur många socialutredningar som innehåller dessa ord - " föräldrarna kan inte samarbeta, föräldrarna kan inte sätta gränser, det är allvarliga F E L på föräldrarna som inte kan ta hand om sina barn.

Jag läste att du skrivit att min man och jag varit skilda sen min son var 15 år. Behöver dessa utredningar inte vara faktabaserade?

****

Jag är den dåliga mamman som tagit över er roll, socialjourens roll, psykiatrins roll, SIS roll...

Den som ni lastat allt lidande på.

Läste att ni godtagit en kostnad på 3600 kr per dygn för ett hem som kan vårda min son.

Men att ni inte kan ge ett enda öre till mig för att j a g ska kunna fortsätta vårda min son i hemmet.

****

Jag är den inkompetenta mamman som otaliga gånger ringt 112 då min son varit medvetslös av droger. Jag är mamman som vakade vid min sons dödsbädd när läkarna sade att han kan dö.

Och när han inte dog - att han troligtvis är hjärndöd.

****

Jag är den som måste ta över när psykiatrin känt sig hotade. En ensam mamma.

Jag är medberoende och kan inte ens räkna alla skulder jag betalat för att jag inte står ut med att min son ska misshandlas.

Vare sig du förstår det eller inte, är vi en familj. Visserligen skilda, men med band som är omöjliga att klippa.

****

Jag är ledsen och besviken för det du har skrivit om mig.

Och om min sons uppväxt.

Vi fick familjeterapeut - ja.

Men fråga henne då om du vill veta sanningen.

Sanningen är väl bra om du ska kunna hjälpa min son.

Du har pengar och resurser. Ge det till mig så ska jag se till så han får en bra vård som är anpassad för hans behov.

Jag känner mig kränkt av det du har skrivit i utredningen.

Mvh Mamman

Av Mona Dahlgren 09 mar 2015 12:12