Diskriminerar våra äldre?

Aftonbladet, AB, har ringt biståndshandläggare i 20 slumpvis valda kommuner och frågat om äldre kan få slippa vårdpersonal som bär slöja. I 16 av kommunerna försöker hemtjänsten i möjligast mån tillgodose de äldres önskemål, säger en handläggare. Aftonbladet avslöjar: Erbjuder ’slöjfria’ vårdare till äldre.

I AB:s papperstidning fanns en liknande artikel. AB hade ringt biståndshandläggare i 20 slumpvis valda kommuner. Men där fick en person som bar slöja och praktiserat på flera äldreboende en framträdande roll, Hon tog som exempel: – Det är som att säga att högerhänta eller de som har långt hår inte är välkomna att jobba inom vården. Eller som en facklig företrädare privat skrev på Facebook: –Det är som att rödhåriga inte skulle få jobba inom vården.

Men är det adekvata exempel? I detta fall handlade det om slöja. Frågan borde lyfts upp till en seriös samhällsdebatt och förenas med andra viktiga frågor. Vem är rasist? Vem diskriminerar? Vilka och var avgör de frågorna?

Slöjproblemet, där det förekommer, borde gå att ordna om kommunens biståndschef vill – och vågar. Men chefen är också rädd att det betraktas som diskriminering om hon tillmötesgår den äldre. På så sätt skapas ett samhälle där allt fler blir rädda för att anklagas för att diskriminera. Civilkurage, yttrandefrihet och humanism sätts på sparlåga. Personal med slöja går att välja bort.
Gäller det ännu eller har Sigtuna nu fått bassning av Diskrimineringsombudsmannen, DO?

DO, Claus Lundstedt, beskrev i AB inställningen – att kommunerna böjer sig– som ”problematisk”. Men DO nämnde inget om den utbredda åldersdiskrimineringen i Sverige. Äldre i Sverige har låg status. Här ställs två åsikter mot varandra. Möjligheten att uppfylla den äldres önskemål ställs mot påstådd diskriminering och ibland rasism.

– När människor i det egna landet får ranka olika åldersgruppers sociala position, så rankar vi i Sverige de äldres position som näst lägst i världen, säger Bi Puranen, generalsekreterare för WVS och forskare på Institutet för framtidsstudier. Svenskar ser ner på äldre.

På Twitter skrev en politiker: – ”Vore det inte mer passande att erbjuda vårdarna rasismfria brukare?” Och någon menade på ett socialt forum att sjuka och äldre, som inte vill ha personal med slöja, borde inte få någon vård. Är synen på äldre sådan, i vissa fall, utanför partiprogram och valmanifest? Står rasismfrågan så högt i fokus att vi inte längre vill uppfylla de äldres behov och önskningar – i de fall det går? Oavsett vårdform behöver äldreomsorgen en översyn. Även humanitärt.

De äldre har små valmöjligheter. De nekas ofta att få komma till ett äldreboende även om de är ensamma när vännerna dött, ålder och krämpor ökar. Ett äldreboende kostar för mycket, anser kommunerna. Då återstår bara hemtjänst. För många är hemtjänsten ofta den enda glädjen i en inrutad, ensam och inte alltför ljus tillvaro. Det personliga mötet och personkemin är viktigt. Är det då rimligt att omyndigförklara de äldre bara för att de behöver omsorg och har någon liten önskan kvar i livet?

Men frågan handlar naturligtvis om mycket mer än om slöja. Det handlar också om ordens valörer, däribland orden ”Rasism” och ”Diskriminering”. Ord som idag används flitigt utan att alltid ha täckning.

Samhället genomgår nu generellt stora och snabba förändringar. Ett starkt ökat flykting- och asylmottagande ställer nya krav som samhället måste förhålla sig till. Som t.ex. fallet med slöja och andra nya frågeställningar. Men politikerna förefaller inte ha tillräcklig överblick av förändringarna i samhället.

Vi ska ta emot hjälpbehövande – efter vår förmåga – men också tillgodose de som finns i landet och deras behov. Politiken och DO borde förstå att på ålderns höst kan det vara svårt att ta till sig nya seder och bruk. Åldringar bör inte betraktas som att de diskriminerar. Eller klassas som rasister.

Faktum är att medan vi högtidligt försvarar yttrandefriheten och demokratin angriper vi ofta med fullt artilleri den som har en annan åsikt eller av misstag råkar säga något som kan tolkas fel. Vi måste både acceptera och faktiskt värdesätta att åsikt bryts mot åsikt, under acceptabla former, och inte bara förs fram av vissa. Åsiktskorridoren är redan trång.

Väljarkåren är idag rörlig och kan snabbt växla spår, eller håller redan på att göra det, om politiken inte bättre förstår samhällsutvecklingen.

Av Eivor Karlsson 09 mar 2015 12:08