Antropocenium

En ny tid har inträtt. Antropocenium. Den tidsålder då människan har lagt jorden under sig, lärt sig utnyttja dess resurser och gett varje område en ekonomiska motivering. Naturkrafterna har tämjts, naturlagar tänjts och naturliga förhållanden manipulerats. Jorden är numera överallt präglad av människan närvaro. Världshaven försurade och plastbemängda , landområden asfalterade och bebyggda, skogarna planterade, atmosfärer ozonförtunnade och klimaten förändrade.
I denna för människors trygghet och välmåga omdanade planet lever vi numera i ett onaturligt och historiskt okänt överflöd.

Denna människans dominans har som bekant inte enbart varit positiv. Och den har inte bara medfört oönskad miljöpåverkan. Vi själva mår inte bra i moderniteten. Välfärdssjukdomar, psykiska besvär, stress, övervikt, självmord ökar. Konflikterna är inte färre, fetma har blivit en folksjukdom, ungdomar begår självmord, flickor skär sig.

Det finns en välkänd bildserie som skildrar människans utveckling. Från en apliknande varelse som stöder sig på knogarna till den rakryggade homo sapiens. En smärt man som rör sig framåt rak i ryggen och högburet huvud. I bland kan denna skapelsens krona vara iklädd kostym och försedd med hatt och portfölj.
Kanske skapades teckningarna på trettiotalet, kanske var framtiden då fortfarande ljus och hoppfull, kanske såg man då enbart tillväxt som positiv.
Trettiotalet är långt tillbaka i tiden och historien har fortsatt. Och numera har dessa bilder försetts med ytterligare ett stadium av den mänskliga utvecklingen. Efter den högreste mannen har tillkommit en bild av en tunnhårig man med pussiga kinder och kulmage, en man som sett sina bästa dagar, sittande i en fåtölj med en fjärrkontroll i handen.

Det är till denna mans stadium vår utveckling har fört oss. Vi lever i välfärd som vi inte förstår att rätt hantera. När vi inte strävar för att överleva vet vi inte vad vi skall ta oss till. Annat än att konsumera. Vi känner inga andra värden än konsumtion. Än ätande, drickande och TV-tittande.

För denna nya människa är vår verklighet inrättad . För att frossandet skall kunna fortsätta, för att konsumtionen inte skall stanna upp arbetar de skarpsinnigaste hjärnor. För att människor skall fortsätta handla gör de mest begåvade konstnärerna reklam. Kring Mammon flockar sig alla, söker sälja sig så dyrt som möjligt.
Och för denna nya människa behövs nya värden, nya sanningar, relativa sanningar, en ny moral fri från fördömanden. Det behövs nya gudar, mänskliga gudar, gudar som godkänner perversioner och accepterar sedeslöshet, som inte fördömer girighet och frosseri. Gudar som gillar de futtiga mål den nya människan strävar efter. Den nya människan behöver ny etik, mänskliga ideal, humana, moderna ideal.

Ideal och etik som tillhandahålls av TV, tidningar, reklam och anpassningsbara intellektuella, trendiga konstnärer, välmenande präster, som pådyvlas oss av manipulerande politiker och cyniska makthavare.

Människor anses ha fri vilja, anses kunna välja, styra sitt öde och i viss mån råda över sin framtid. Och hon har då också ansvar över hur denna nya antropocena tidsålder kommer att utvecklas.
 

Av Jan Wiberg 28 nov 2014 17:26