S/MP:s maktpolitik drabbar äldreomsorgen

I torsdags den 30 oktober lade S/MP-regeringen ner Äldreutredningen (S 2014:02).

Alliansens utredningsdirektiv stipulerade styrning och samordning på de kommunala och landstingskommunala nivåerna. Det är där ansvaret ligger. Syftet var en välkommen nyorientering bort från ojämlik äldreomsorg mellan olika platser i landet. I direktivet nämndes särkilt förebyggande arbete som integrerad uppgift i all äldrevård och -omsorg, mer ändmålsenligt regelverk för biståndsprövning för äldres bästa och mer kostnadseffektiva insatser genom ökad användning av teknologi inom omsorgen.

Den utredningen hade redan hunnit göra halva jobbet och den skulle vara klar den 15 december 2015.

Samtidigt som S/MP-regeringen lägger ner utredningen utlovar de en ny som bl a ska titta på en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen.
Guy Lööv, sakkunning hos äldreminister Åsa Regnér (s), säger att den nationella planen kommer att innefatta en hel del av den nedlagda Äldreutredningens frågor(!).

Det hade naturligtvis varit mer effektivt att istället fatta beslut om tillräggsdirektiv om behovet för sådana förelåg. Genom att lägga ner Äldreutredningen och starta en ny demonstrerade s/mp sin nuvunna makt till priset av att fördröjda reformer i äldreomsorgen.

Professionell kvalitetsuppföljning
Under Alliansregeringen har Socialdemokraterna kritiserat bristande kvalitet i äldrevården. Inte sällan med rätta med exempel på katastrofala missöden inom demensvården. Såväl för äldreboenden och särskilt omsorgsboende är fungerande lednings- och kvalitetssystem ett ovärderligt verktyg.

Bristen på professionell kvalitetsuppföljning inom offentligt och privat driven äldreomsorg måste åtgärdas. En ny form med extern kvalitetsuppföljning måste prövas. Det kan ske genom att offentliga utförare och antagna privata anbudsgivare själva tvingas budgetera för extern kvalitetsuppföljning av den egna verksamheten.

På den privata sidan skulle ett öronmärkt budgetutrymme på exempelvis 3% av antagen anbudssumma avsättas för externa kvalitetskonsulter som är frikopplade från berörda kommuner och utförare. På motsvarande sätt skulle den offentliga äldreomsorgsförvaltningen avsätta 3% av sin driftsbudget för extern kvalitetsuppföljning. Upphandling av kvalitetssäkrad verksamhetsuppföljning kan med fördel göras av kommunernas tekniska rotlar.

Socialdemokraterna har historiskt – och även inför valet – enögt förlitat sig på att fler anställda automatiskt ger ökad kvalitet i äldreomsorgen. Men ute i verkligheten – på varje äldreboende – vilar kvalitativ omsorg på ledarkompetens, rätt organisation, utbildad personal och adekvata resurer. Bara att fylla nyrekryteringsbehoven på dagens nivå är problematiskt. I Norrlands inlandskommuner t ex går det bara att fylla hälften av pensionsavgångarna i vården även om alla unga stannar kvar i sina hemkommuner och väljer att jobba inom vården. I hela landet totalt kommer det att saknas 130 000 vårdutbildade år 2030. Dessutom förändras ålderspyramiden snabbt. Fram till 2030 kommer åldersgruppen 80+ att öka med 85% till nära 800 000 personer.

Den stora utmaningen för en ny äldreutredning blir att bryta mot gamla mönster, föreslå åtgärder som naggar det kommunala självstyret i kanten och banar väg moderna ledningssystem. Det är viktigare att göra äldreomsorgen värdig för brukarna och meningsfull för de anställda genom fortbildning och eget inflytande snarare än att öka antalet anställda i en gammalmodig organisationsstruktur.


Socialtjänstlagens värdighetsgaranti
Däremot kan och ska personaltätheten ökas i de fall det finns forskning som visar att det leder till den faktiska kvalitetsökning och det mänskliga omhändertagande som är målet.

Stiftelsen Äldrecentrum i Stockholm har visat vilken personaltäthet som är den minsta möjliga för att upprätthålla Socialstyrelsens riktlinjer och därmed ge demenssjuka en värdig omvårdnad. Äldrecentrum slår fast att det är fullt ”möjligt att beräkna vilken bemanning som krävs givet att en kommun vill upprätthålla de kvalitetskrav som kan anses följa av Socialtjänstlagens värdighetsgaranti och Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom”.

Men frågan om bemanningen på demensboenden är ännu oreglerad. Äldrecentrum slår fast: ”Vår erfarenhet är att man har god grund för att säga lägst 1,1 vårdbiträde/undersköterska per boende, aldrig färre än tre personal dagtid. Det är visserligen en högre personalstat än den idag normala, men inte någon ambitionshöjning eftersom det är den som krävs för att leva upp till socialtjänstlagens värdighetsgaranti och Socialstyrelsens riktlinjer.”

Direktiven till den nya utredning som regeringen utlovat måste bl a fokusera på nya strikta kriterier för god personaltäthet och nya former av kvalitetsuppföljning som leder till en värdig och pregressiv äldreomsorg över tid.

Av Ulf Lönnberg 04 nov 2014 14:33