Morgon i Bangkok

Det är morgon i Bangkok och idag ska vi dra iväg till Ko Samet för att få lite sol, något som jag vet min syster inte är så intresserad av, men hon gör det för att vi gärna vill och för att få möjlighet att vara med oss innan vi åter sätter oss på flyget tillbaka.

I går var Isak och jag nere på weekend market och strosade runt medan svetten rann när vi gick genom de trånga, övertäckta gränderna där luften bara står stilla. Vi irrade runt som i en allt större cirkel i detta enorma komplex där man kan handla allt från husdjur, möbler, mediciner och kläder, men vi hamnade till slut ändå alltid vid samma affärer som vi gått förbi en halv timme tidigare. Vi åt en välsmakande och välkryddad lunch tillagad av den yngre damen vars kök bara bestod av några grytor, en massa råvaror och några plasttallrikar.

Efter ännu en eller två cirklar i det köpvilliga kaoset kände vi oss till slut också mätta på alla intryck, och allt som låg till salu framför våra ögon. Saker som inte behövs för att leva ett harmoniskt och gott liv, och inte ens saker som kan få vardagen att för en stund verka mer lätthanterlig och inspirerande, så vi begav oss tillbaka på ännu en lång taxifärd där vi satt med näsorna lätt tryckta mot fönstret och jag begrundade den fattigdom som finns här i landet. Jag funderade över de liv som fanns bakom plåtskjulen, och jag tänkte på de som bodde i de rangliga träskjulen byggda av restplankor, utan vare sig dörr eller fönster, men jag såg människor i dem och jag såg någon som stod utanför och rörde i en gryta som stod på ett primuskök. Vad var deras drömmar inför framtiden? Tänkte de överhuvudtaget på framtiden? Jag tvekade inför frågan om deras liv var mindre lyckligt än mitt, för jag vet att lycka inte mäts i ägodelar eller bockar på världskartan över besökta länder. På något vis kände jag skam över att skynda förbi deras hem, och för att ett ögonblick bli bestört av det ”lilla de hade” enligt mina ögons dåligt anpassade djupseende. Ett liv som de inte kunde skydda då inga gränser fanns för deras integritet. Jag som inte är en pengamässigt rik människa i mitt hemland fick känslan av att jag gjorde intrång, och min skam landade i det faktum att vi i väst är så upphängda på att tjäna pengar så vi kan åka taxi i Bangkok och titta på dem som inte ens har möjligheten att skydda sig mot nyfikna turister. I min värld handlar inte lycka om att ständigt komma till nya ställen där jag kan köpa på mig en massa onödiga saker som jag sedan undrar vad jag ska göra av när kylan utanför huset biter sig igenom tegelstenarna. Min lycka handlar om inre harmoni, en känsla av självrespekt och en önskan om att göra gott mot de som finns omkring mig. Jag är inte där helt än, men kanske hjälper en sådan här taxitur mig att återigen bli uppmärksam på min väg och mina mål.

Idag är en ny dag, och en ny möjlighet till att titta ut genom fönstret och låta tankarna vandra till de jag ser vid vägens kant.  

Av Birgitta Stiefler 03 nov 2014 11:05