Samhället – en bristfällig förälder

Ett barn eller ungdom som placeras i familjehem har stort behov av ett gott bemötande med trygghet, säkerhet och förutsägbarhet. Det är viktigt att familjehemmet har förmåga att erbjuda detta.

En ny rapport,"I välfärdens utkant", visar att det finns en koppling mellan ekonomiskt utsatta föräldrar och omhändertagna barn.

Det behövs bättre läkarvård vid placering och under pågående vård. Det ska finnas en adekvat vårdplanering och socialsekreteraren ska träffa barnen regelbundet, även oplanerade besök, under placeringen. Dokumentationen i akterna ska vara adekvat upprättade. Man ska bättre lyssna på barnen.

I genomförandeplanen ska det framgå vad som är syftet och målet med placeringen, hur länge barnet ska vara placerat, vilka insatser som ska genomföras och hur ett eventuellt umgänge (kontakt och träffar) med föräldrar eller andra närstående ska gå till. Vårdplanen ska undertecknas av vårdnadshavare, barnet om det är över femton år, den som ska ge vården och socialtjänsten. Vårdnadshavaren har rätt att få klarhet i vad som gäller med placeringen! Detta skall alltid gälla.

Socialstyrelsen gjorde 2013 en utvärdering – värd att läsa: "Vård och omsorg av placerade barn".

En reformering av den sociala barnavården måste börja med en kraftfull satsning för att bättre tillvarata dessa barns grundläggande rättigheter. Alla länkar i kedjan måste stärkas. Gott omhändertagande och en god skolgång för en vilsen elev som kanske tvingas byta miljö. Svaga skolresultat är för dessa barn den enskilt största riskfaktorn inför framtiden.
15-åriga Donia dog i obehandlad lunginflammation – som kunde ha botats med penicillin– när det familjehem hon var placerad hos inte fullföljde sina påtagande. Bland annat i form av god läkarvård. Donia var sjuk i ca tre veckor.

Dagen innan Donia dog hade familjehemmet en bokad telefontid hos vårdcentralen. Men missade samtalet med läkaren. Sic! På kvällen hade fosterhemmet gäster. När fosterpappan, vid lunchtid dagen därpå, gick upp på Donias rum låg hon död i sin säng

Här begicks så gott som fel i hela kedjan: Familjehemmet tog henne inte till sjukhus. Attendo agerade inte och Simrishamns kommun, som var ansvarig för Donias vård, ställde inte några krav på Attendo. Som t.ex. att en socialsekreterare omedelbart skulle gjort hembesök. (Kalla Fakta: "När ingen ser på")

Samtidigt är det viktigt att poängtera att de flesta fosterhem gör en viktig och god insats. De öppnar sitt hem för att ge stöd och trygghet. Sverige behöver fler goda fosterhem. Dessa behöver också stöd och utbildning. Stöd behöver även de biologiska föräldrar så att de kanske kan ändra på det beteende som föranledde omhändertagandet.

Men omhändertagande av barn har också blivit växande business där barn outsourcas till privata aktörer. I vissa kommuner, som Simrishamn, där hade fosterhemmet, förutom Donia, ytterligare fyra mindre fosterbarn plus fyra egna barn – utan att kommunen reagerade – eller kände till detta.

Det finns bra lagar för stöd och skydd för omhändertagna barn. Även om socialtjänstlagen behöver kompletteras på andra områden. Men om nuvarande lagar inte följs och om ingen ställs till svars vid brister i vården så blir det ingen förändring.

Då hjälper inte Riksdagens dåvarande talman Per Westerbergs ord vid upprättelseceremonin 2011 i Stockholms stadshus ”om en skam för Sverige och om den moraliska skulden.” Eller är samhället berett att omsätta talmannens ord – fullt ut – i handling?

Av Eivor Karlsson 20 okt 2014 18:15