Dharmafestival i Kungsträdgården den 30 augusti

Jag hade vägarna förbi Kungsträdgården den 30 augusti och fick se en underbart utsmyckad scen i vattenbassängen i Kungsträdgården. Det var mina vänner sedan flera år ”Sveriges unga Dharmis och Ashavaner” i Stockholm, som arrangerat en festival, för att visa på, hur Hinduism, Janism, Sikhism och Zoroastrian religioner fungerar i världen.

”Dharma” är ett begrepp i flera indiska tankesystem, med varierande betydelse. Det handlar om de religiösa, rituella, världsliga och ekonomiska plikterna enligt Vedaskrifterna, som är berömda mångtusenåriga indiska skrifter.

Inom den buddhistiska läran där Buddha är läraren, räknas plikten till läran och plikten till dem som lär. Plikten till de grundläggande och objektiva sanningar, som enligt buddhismen varje Buddha upptäcker på nytt. Allt som finns och existerar, är enligt buddhismen uppbyggt av små partiklar, som inom buddhismen kallas för ”dharmas”. Människan har ingen evig själ enligt Buddha. Istället består hon av ”dharmas”, som hela tiden ändrar form.
Det var mycket folk och färgsprakande dräkter i Kungsträdgården denna soliga dag och programmet var digert.

Ljusceremonier och danser med vackra, indiska flickor samt sång och en hel del tal stod på programmet. Man kunde även praktisera Yoga med hjälp av en instruktör från scenen. Asiatisk mat spred sin arom över platsen och man kunde köpa vackra prydnader och kläder. Allt var mycket fredligt och vänligt, precis det vi behöver i vårt samhälle just nu!

Invid den Dharmiska festivalen infann sig just den dagen en demonstration av Svenskarnas Parti.

De har parad där i området varje år och demonstrerar för ett Sverige som de vill ha. Karl XII är deras förebild ”Krigarkonungen”. De möttes av tusentals motdemonstranter. Där fanns t.o.m. en hörna för demonstrerande föräldrar med barn under träden. Hela Kungsträdgården sjöd av internationella vibrationer, så Svenskarnas Parti försvann totalt i allt det andra intressanta!

Hindu chants, Buddist chants, Jain chants, Zoroastrian chants för världsfreden framfördes och tio kvinnor blåste i snäckor före och efter ceremonin. Själv tycker jag om ceremonier och önskar vi hade mer av dem i Sverige. Men det är, som om vi glömt bort, att ödmjukt högakta och betrakta livet. För mig är livet någonting stort och underbart, som vi tillsammans skulle kunna göra mer av. Rent psykologiskt, skulle ceremonier som hyllar människan, kunna lyfta vårt liv och respekten för människan, tror jag.

Chanting, är ett mantra/ord man använder vid andlig övning. Likt bönen, kan chanting användas både personligt och i grupp. Diverse andliga riktningar anser, att chanting är en väg mot andlig utveckling.

På Dharmafestivalen i Kungsträdgården den här dagen, utfördes en ”Sanatana Dharmish” (en hinduisk eldceremoni, s.k. Ganga Arti) för ”Världsfred och icke Våld” och för ett rättfärdigare samhälle. Vattendammen helgades med några droppar riktigt Ganges vatten från Himalya i Indien!

Jag vill nämna några namn på grupper och personer som deltog i denna festival:

Bharti Taylor Hindu Forum Of Europé, Sikh Swarn Sing Dhillon, Young Dharmis and Ashavans of Sweden, Abod, Sudhagar, GurSimer Singh, Stig Lundgren Shiva Shankar, Zoroastrian speaker, Dansande Tamil flickor, Tal Tarun Kanti Chowdhary(Bangladesh Hindu Buddist Christian Unity Council Sweden), Buddistungdomar Sinhala, Martin Djurens Rätt, Almvik Iscon Hare Krishna Children, Nithin Bhandari Helenelund Tempel, ”Palace on Weels” spelade sitar och tabla, Stian Grimstad och KG Westman på sitar och Hugo Widén, tabla, Kinesiska dansare.

Det var en del av de medverkande i denna ljusa Dharma festival, där människan och ljuset stod i centrum. Precis vad vi behöver i detta mörka och kalla land i Norden - mer ljus och värme!

Av Pia Isaksson 18 sep 2014 19:19