Litauen – Baltikums okända pärla

"En sak har denna resa i alla fall bevisat för mig och det är att jag gärna återvänder till denna del av Litauen som verkligen är en lisa för själen."

Sedan upplösningen av Sovjetunionen i början av 1990-talet har flera färjelinjer från Sverige till såväl Tallinn, Estland som Riga, Lettland startats. Alla blev och är fortfarande populära kryssningsdestinationer bland många svenskar. Men det var ett land som till en början ”glömdes” bort, och det var Litauen, det folkrikaste och sydligast belägna (www.lithuania.travel). Vad få dock känner till, trots att det inte gått så många år, är att Litauen de facto var den första republiken som bröt sig loss från Sovjets ockupation och blev självständigt i mars 1990.

Den kanske främsta anledningen till varför Litauen glömdes bort är möjligen dess läge. Huvudstaden Vilnius är belägen tämligen isolerat invid Vitrysslands gräns och det var fram till lågprisflyget lanserades rätt omständligt att ta sig hit. I takt med att bland annat Ryan Air och sedermera även SAS öppnade flyglinjer till Vilnius har allt fler turister börjat hitta hit.

Jag har besökt Litauen och dess charmiga huvudstad Vilnius ett flertal gånger och varje gång fascinerats av stadens skönhet. Den fina barockarkitekturen som togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1994 och många kulinariska höjdpunkter är något av allt det som lockar. Den gamla stadskärnan är fylld av barer och många fina restauranger. Litauen är medlem av EU men man betalar fortfarande med landets lokala valuta som heter Litas. En annan skillnad om man jämför Litauen med dess baltiska grannar är att cirka 80 procent av landets befolkning är katoliker, vilket också märks i det många antalet fina, katolska kyrkor som finns i Vilnius (40 stycken). Vilnius är också känt för dess många hantverkare som säljer sina alster på stadens gator men är man svältfödd på kultur rekommenderas besök på intressanta Litauiska nationalmuseet, Museet för tillämpad konst och Vilnius konstgalleri. Är man intresserad av den sovjetiska ockupationstiden är ett besök på Museet för folkmordets offer i det före detta KGB-huset att rekommendera.

Vilnius har många charmiga hotell, både större kedjor, boutiquehotell och lyxhotell. Jag har tidigare bott på Stikliai hotel, tillhörande kedjan Realais & Chateaux som är mycket bra men senast bodde jag på Atrium (www.atrium.lt) som ligger mitt i staden. Det är ett ovanligt hotell med mycket charm. Restauranger finns det, som jag skrev tidigare, ett stort utbud av. Vill man testa de genuina lokala rätterna är ett besök på centralt belägna Lokys (www.lokys.lt) ett måste. God mat, trevlig personal och en underbar miljö. Missa inte att beställa de många lokala ölsorterna.

Vad ska man då shoppa när man är i Litauen? Landet är världskänt för sina fina smycken tillverkade av landets fina bärnsten men för silver- och guld men de fina linnetygerna rekommenderas också. Generellt ligger Litauen fortfarande lågt prismässigt och detta gäller främst det som produceras i landet. Importerade varor är lika dyra, om inte dyrare, än hemma.

Litauen är dock så mycket mer än dess huvudstad Vilnius, vilket jag blev varse när jag var där i somras. Jag hade inspirerats av det jag läst i Lonely Planets rekommendationer och ville besöka Litauens kända Kuriska näs (www.visitneringa.com), en långsamal halvö som omges av Östersjön och Kuriska sjön. De sköna sanddynerna påminner stundtals om ett ökenlandskap och UNESCO tog år 2000 upp detta unika område på sin världsarvslista. Denna vackra del av landet ligger 330 kilometer från Vilnius och med bil tar det cirka 4–5 timmar att ta sig hit. Jag rekommenderar först att man stannar till i den trevliga staden Palanga som är en mycket populär inhemsk turistdestination och lever upp varje sommarperiod.

Huvudmålet för min del denna gång var dock till orten Nida vid det Kuriska näset, cirka 80 kilometer från Palanga. Nida har flest antal soltimmar per år i Litauen och när man väl anländer hit och får andas den friska luften och känner solen och vindarna slå emot ansiktet uppfylls man av en skön inre frid och avkoppling. Här existerar ingen stress. Vill man vandra finns här den två kilometer långa vandringsleden Parnidis. Det finns goda möjligheter att hyra stugor efter leden men att hyra in sig på pittoreska, välskötta och enkla hotell som Nidos Smilte (www.smilte.lt) där jag bodde är att rekommendera. För den som är intresserad av den tyske författaren och Nobelpristagaren Thomas Mann erbjuder hotellet att se ett bildspel i lokaler intill hotellet. På tal om Thomas Mann så finns även ett museum i Nida, inrymt i det hus där han i början av 1930-talet bodde ett antal somrar med sin familj. Huset är mycket välbevarat och erbjuder riktigt fina inblickar i hur familjen levde här.

Höjdpunkten är dock sanddynerna och även att kika över till Ryssland, då de fortfarande håller hårt på sin enklav – Kaliningrad. Det går också bra att ta sig ut på en uppfriskande segelbåtstur med det antika fartyget Kurenas, vilket kan arrangeras med den lokala turistbyrån. En sådan seglats varar cirka en timme.

Det finns många bra restauranger i Nida. Testa gärna den inhemska rödbetssoppan som smakar betydligt godare än vad den ser ut. Känner man för kraftigare husmanskost rekommenderar jag ”cepelinare” som närmast är att beskriva som våra kroppkakor, lagade av riven råpotatis och fyllda med färskost, svamp, eller köttfärs.

En sak har denna resa i alla fall bevisat för mig och det är att jag gärna återvänder till denna del av Litauen som verkligen är en lisa för själen. Ett tips är att redan nu boka er vistelse här då denna del av Europa blir allt mer populär bland utländska turister.