sourze.se

En annan september

några år senare

När löven föll i september
bad du mig släppa mina
som hängt där för länge
tyckte du

och sa de var stumma och grå
inte ens vackert röda
i solen
bara ilsket blå
de var masken jag bar
för din skull
sa jag

och behöll dem hela september
hela vintern
frös jag i dem
fast du höll mig
så varm du kunde
så naken
att du skakade och grät
av skam

utanför min mur
tyst
för dig själv
för min skull

och först när jag såg
mitt hat
min rädsla
min oförmåga
min oförsonlighet
skada dig
det var då

när löven åter föll i september
jag släppte mina
för din skull
stod där
lika ömtålig
som du
som jag aldrig förut var

och du älskade mig ett ögonblick
för att jag vågade
för att jag älskade dig
för att jag vågade
älska dig

Nu, när löven faller igen i september
borde jag släppt mina
för längesen
naken
skulle jag hållit dig
så varm jag kunnat
hela vintern

men redan fryser jag
och söker masken åter
i den iskalla jorden
håller löven hårt
tyst
för mig själv
för din skull

Masken jag bär 


Om författaren

Författare:
Fredrik Lindskog

Om artikeln

Publicerad: 03 sep 2014 08:02

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: