Rausings rullande miljoner!

Jobbandes som man ska om man haft den turen, och tjänandes c a halvmiljonen om året kom jag således in i en trygghet som gjorde att jag fick tid att fundera. Och nu menar jag inte bara att fundera lite sådär om ditt och datt utan mer fundera om alltet. Vad gör jag här?

Är jag på rätt plats i rätt tid? Borde jag göra något annat? Borde jag lägga tid på att hjälpa andra?

En funderingstid som kanske få förunnas numera när allt är så bråttom. Om inte annat så när barnen är små, jobba, dagis, handla, laga mat o städa och däremellan flika in frågor och svar till barnens liv som handlar om allt annat än ens eget men ändå ska avhandlas så att ingen går o lägger sig med en klump i magen, förrutom min egen då med tanke på alla räkningar som ska in för att allt ska gå runt. När man väl skaffat barn duger det inte att köra till Statoil o låtsas kolla oljan medan flickvännen rullar in papper från hållaren till oljekollen genom bilfönstret så att man kan gå på toa därhemma. Nej det ska finnas en massa saker hela månaden i många år och tidenn räcker aldrig riktigt till.

Men när barnen är stora och tiden kommer tillbaka, ja då finns det plötsligt tid till så mycket mer och det är då, just då man kan göra en fantastisk skillnad.

Således kom den första stora ideen. Som jag så fint visat i bilden härovan kan ni kanske förstå mitt intryck av hur det gick till på min arbetsplats. Och precis så var det, försök sedan inte för allt i världen tala om för någon att det kan ske på ett bättre sätt, nej där kommer jantelagen in ganska snabbt, snarare ska man hålla truten, göra sitt, vilket inte var så mycket måste jag säga, och bara vara glad att man släppts in i den värld där någon betalar en halv miljon om året för att du ska gå på halvfart.

Min fantastiska ide var ett helt nytt sätt att arbeta på vad gällde integreringen i samhället för barn på flykt utan föräldrar eller familj, allt jag behövde var c a 7 miljoner. 7 mijoner kan tyckas vara en väldigt stor summa men när man kan se hur mycket gott den skulle göra och samtidigt sett hur mycket som görs efter kl 12 en fredag på min gamla arbetsplats så inser an hur snabbt det kan räknas till några miljoner.

Jag brukar försöka tråda ihop saker och ting och då kom jag på att stod jag och åsåg hur miljoner slösades bort på min arbetsplats av Rausings pengar så kanskke jag kunde använda en del av just familjen Rausings pengar på ett sätt som skulle generera pengar istället, då hade min upplevelse på arbetsplatsen betalat sig för mig, för dessa barn och faktiskt för familjen Rausing.

Jag började presentera min ide för kvinnan i England och gissa vilken glädje när jag inte fick ett nej. Man tyckte min ide var bra och ville ha mer info. Nu kommer vi till det svåra, har du aldrig presenterat något sådant så ska du be om hjälp vilket jag inte gjorde, men jag fick inte nej heller efter andra presentationen och kontaktade då en hotellägare i Blekinge för att förhöra mig om ett eventuellt köp av fastigheten. Den var till salu för 7 miljoner, jag hade möjlighet att köpa den när ägaren var i livet för 5 miljoner men min fru tyckte att det var en dålig ide, hotellet såldes senare för 11 miljoner och nu var den till salu för 7 miljoner.

Ägaren bedyrade att han inte skulle göra något likvärdigt utan ville hemskt gärna veta vad jag skulle göra, jag berättade och vips så byggde han om stället till en flyktingförläggning som slukar samhällets pengar och tyvärr inte hjälper nyanlända så mycket mer än som förvaring.

Men det står fritt upp till honom om jag är så korkad att jag berättar om mina ideer, att vinsten skulle återinvesteras i integreringsåtgärder var däremot inte något han tog till sig och jag pratade om 10 barn medan han idag ombesörjer boendet för lite över 100 flyktingar.

Men människors ideer kan variera särskilt om det gäller miljoner eller ej. Så pilotprojektet där statens miljoner skulle generera flera miljoner "Gud hjälpe oss" fick ge vika.

Och att Rausing för en gångs skull kunde få valuta för sina pengar blev så inte av då tredje presentationen inte gick i hamn. Men stor eloge till denna kvinna i England som gav det en chans.

Nu jobbar jag i alla fall för ett företag som har anställda som gör skäl för sin lön och det känns genast bättre samtidigt som jag halverat min inkomst har jag i andra ändan fått gott samvete och kan hålla en hög arbetsmoral.

Nu har jag min själ fått tid att tänka igen, ritat upp en ny ide och denna gånga hamnat på c a 2 miljoner. Under finska vinterkriget tog vi hit c a 80 000 krigsbarn från Finland och även om det var för att Sverige skulle slippa ställa upp med militärhjälp som hade lovats Finland så kom de i alla fall hit.

Tänk om vi kunde ta hit ban från krigshärdar som förlorat sina familjer, t ex från norra Irak, o det kunde vara så enkelt att skapa vita bussar igen och rädda en massa barn, dom finns på flera ställen och dör dagligen, dom om någon kunde väl verkligen klassas som flyktingar, dom har ingen och vad väntar efter kriget om de står där ensamma utan någon?

Jag vet att vi kan alla göra mycket mycket mer mycket mycket bättre, nu ska jag min själ ha ihop dessa 2 miljoner och starta något så att Sverige kan se att det finns folk som gör saker utan vinstintresse, som skolor, sjukvård och så mycket annat som missbrukats.

Jag är aldrig riktigt säker på hur jag ska lyckas men ibland gör jag det, hoppas det blir den här gången, och Herr Rausing, när saker och ting blir för stora, ja det är nog inte lönt jag går längre annars blir jag väl stämd, nej imorgon tar jag min metalldetektor och letar efter skatter under tiden som jag väntar på en lösning, det allra viktigaste är inte attt lyckas men i alla fall att försöka, att inte lyckas betyder inte att an inte försökt utan precis tvärtom.

Angus den glade!

Av Angus Liddell 20 aug 2014 07:44