Tankar om att ge och få kärlek

"Det blir lätt en ond cirkel när vi inte vågar ge kärlek mer, därför att vi inte har tid att reflektera över gåvan vi gav som inte blev uppskattad. I en tid där så mycket är självklart är inte mänskliga interaktioner lika självklara mer."

Min bok ligger likt en tung tegelsten på mina bara ben, och jag lyfter blicken mot småfåglarna som bråkar om talgbollen jag lagt ut till dem. Även om det är sommar så har jag gett dessa små ”husdjur” mat, och jag njuter av deras närvaro. Kullerstensgatans melodier når mig som i ett bomullslager och orden jag just läst får mitt medvetande att stanna upp.

”Kärlek, precis som respekt är inget man får utan något man ger”.

Det är en mening ur boken ”Shantaram” av Gregory David Roberts, och innehållet i sig är i detta fallet av underordnad betydelse, men denna mening får mig att stanna upp. Jag kisar lite försiktigt mot solens varma strålar och låter blicken glida ut i tomma intet. Meningen går i repris i mitt huvud, och jag undrar varför han skrivit så. Inte för att meningen behöver vara en universell sanning, men den är spännande. Kan vi inte begära respekt eller kärlek? Nej, det kan vi såklart inte, men att därifrån säga att kärlek och respekt inte är något man får, är en ny tankebana för mig.

Jag upplever det som att jag får kärlek och respekt från de som står mig nära, vilket jag får därför att jag ger kärlek och respekt. Kanske menar han att dessa två saker bara kan ges om de först blivit mottagna med samma känsla? Om inte jag ger, kan jag inte begära att få det samma tillbaka. Allting börjar med det egna Jaget, vilket ju är rätt så självklart. Vi har alla hört orden ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad”, och visst stämmer det, vilket i förlängningen är det samma som att man inte kan få kärlek och respekt utan man kan bara ge.

Fåglarna har bråkat färdigt när jag återgår till stadens ljud som finns överallt, och jag tar med mig orden i många dagar framöver. Det blir lätt en ond cirkel när vi inte vågar ge kärlek mer, därför att vi inte har tid att reflektera över gåvan vi gav som inte blev uppskattad. I en tid där så mycket är självklart är inte mänskliga interaktioner lika självklara mer. Det är självklart att vi har det vi behöver, och om något fattas oss då ordnar vi det. Däremot är det inte lika lätt med de själsliga behoven, och kärleken till våra medmänniskor är inte lika självklar som de materiella attributen vi har omkring oss.

Kärleken mellan fåglarna vid talgbollen är inte särskilt uppenbar, men respekten finns där när alla får den bit de behöver. Dessa små liv funderar nog inte nämnvärt över sitt beteende utan bara gör, vilket vi kanske borde göra lite mer. Att få ge kärlek och respekt är viktigt, och är en lika stor gåva som att få ta emot.

Birgitta Stiefler 14 aug 2014 07:07