Aten – En destination som är hetare än någonsin (2)

När man besöker restauranger av denna kaliber så kan man som gäst alltid förvänta sig matupplägg som inte tillhör de vanliga. Nästa rätt som jag fick hette kort och gott Picnic och bestod av en picknick korg med de klassiska tillbehören, baguette, ägg, bacon, nötter och köttbulle, men i miniformat, inkluderat den obligatoriska röd/vit rutiga duken. Extra kul med nötterna som kunde intas tillsammans med den lilla ätbara påse de förvarades i. Nästa rätt blev Coulouri bröd med örtbaserad olivolja som serverades med en lokalt bryggd ale. Ölen var mycket god och passade bra med brödet men jag tyckte dock att brödet inte var så där exalterande som de tidigare rätterna och de rätter som skulle komma. Nästa rätt blev en fisksoppa Shabu-Shabu som visade sig vara en grekisk variant på en japansk matterm. Soppan hade en fin sälta och citruskaraktär som i samband med att man doppade den råa fisken växte ytterligare. Vinet till detta blev en lokal Robola som hade en fin syra och mineralitet. Innan jag serverades sniglar med jordaromer fick jag en extrarätt i form av en langostinstjärt med aioli, enkelt och så gott. Sniglar brukar jag normalt inte välja när jag själv väljer från en meny, men jag tog det denna gång och blev positivt överraskad av den mustiga och goda smaken. Nästa rätt blev ”Spring wreath” som visade sig vara rökt ål och inlagd rödbeta med björnbär. Gott och syrligt och i perfekt kombination med det eleganta rosévinet gjort på Sangiovesedruvor. Rätterna är generellt små men, vilket är viktigt att förtydliga, varje tugga genererar mycket smak och tuggmotstånd. Nästa rätt blev en klassisk grekisk sallad, Choriatiki, som i denna skepnad blivit omvandlad till sorbetform (!) vilket var perfekt då det rensade munnen från tidigare rätter och förberedde en för de kvarvarande. Funky Gourmet-burgaren visade sig vara en miniburgare med perfekt kött men lite trist bröd. Till detta passade det röda La Tour Melas-vinet alldeles förträffligt. Den avslutande gåsleverpatéen och den rökta (!) glassandwichen var innovativa och finurliga och mycket goda rätter. Den inledande desserten av totalt två, Coco-Choco visade sig vara ett annorlunda grepp där man gjort glassen och flera olika frukter som lime, ananas och passionsfrukt i annorlunda texturer som åts ut en kokosnöt. Till detta fick man sig en handgjord fryst Lime Mojito, som var ljuvlig. Avslutningen ”Orange explosion” kommer jag att minnas för lång tid framåt. Ett fat med en ensam liten kula, som skulle visa sig vara fylld av en läskande apelsinsaft, kom på bordet på en bädd av apelsinlöv varpå kocken – voila – hällde flytande kväve över härligheten och fatet föreföll sväva som på moln. Jag var totalt sett mycket nöjd med min middag och kan varmt rekommendera alla gourmetälskande och andra nyfikna ”foodies” ett besök på denna intressanta restaurang.

En annan minnesvärd middag som jag intog under mina dagar i Aten var den på den opretentiösa restaurangen, Base Grill som ligger på Konstantinoupoleos Avenyn 64. Restaurangen är vida känd för sina enorma biffar och en specialitet med friterade potatisstrips och vispat ägg som man penslar på rätten när den kommer på bordet. Det lustiga med denna restaurang är att det enbart är kvinnliga kockar i restaurangen och enbart manliga servitörer. Greker äter sina middagar rätt sent vilket jag, som åt redan klockan 18, lade märke till. Borden i den stora restaurangen fylls dock på rätt snabbt under kvällen. En rekommendation som jag vill ge är att man ser till att man är mycket hungrig när man kommer hit då portionerna är enorma. Vill man verkligen ge maten en chans och visa kockarna sin uppskattning får man inte vara mätt innan, då maten är välsmakande och robust på ett positivt sätt. Genomgående drack jag här ett18 månaders eklagrat lokalt odlat rött vin gjort på Syrah-druvor som passade de salta rätterna mycket bra. Jag inledde måltiden med en traditionell grekisk sallad med mozzarella och tomater. Nästa rätt blev en råbiff och efter detta följde den traditionella rätten med potatisstrips och uppvispad ägg. Sedan följde utsökta, hantverksmässigt tillagade korvar med en fin köttsmak och kryddning. Inget fusk här inte. När sedan köttet anlände trancherades det av servitören vid bordet. Köttet var perfekt stekt och saftigt med en utsökt grillsmak. Lokalen i sig är fin och frekventeras av många lokala gäster. Efter en sådan här bastant måltid krävs det en enkel dessert och gärna en digestivo. På servitörens inrådan beställde jag in en Mastiha likör som visade sig smaka gudomligt gott, långtifrån den anissmakande ouzo. Desserten blev en petit choux med mandarinklyftor och vaniljkräm, mastigt men ack så gott.

På avresedagen gick mitt plan först på kvällen, vilket gav mig precis lagom med tid att utforska en annan av Atens pärlor, nämligen dess ”riviera”. Det är enkelt att ta sig dit. Vill man komma dit snabbt tar man en taxi, vill man åka kommunalt tar man den moderna och luftkonditionerade spårvagnen som går från en hållplats precis invid Stygmatatorget. Med spårvagnen tar det drygt 45 minuter att ta sig till rivieran men det är väl värda minuter, då man hinner se mycket av Aten och dess omgivningar. Det första jag lade märke till när jag anlände till den långsträckta rivieran med dess många stränder var längorna av lyxiga bostadshus och fartyg. Det finns, som alltid, personer med pengar, även i krisens Grekland där den officiella arbetslösheten är över 20 procent.
Vill man bada finns här de offentliga badstränderna men man kan också bege sig till hamnstaden Pireus som jag tycker var mysig och nästan med samma känsla man får när man är i Marseille. Det är lätt att ta tunnelbanan tillbaka till Syntagmatorget för vidare transport med tunnelbanan till flygplatsen.

Aten har verkligen gett mig mersmak och jag vill gärna återvända och ta del av allt det jag inte hann med den här gången. Inte minst väntar många spännande restauranger på att upptäckas.
 

Av Mikael Björnfot 30 jul 2014 00:41