Att meditera på en sten
bredvid en grinig stubbe
sträckande sina krumma ben
är mumma för en gubbe
morgontrött och klen
Han skapar sig en bild
i morgonsolens sken
och dimman mild
ser sin egen gren
han vandrat ung och vild
En strimma ljus berör
en rysning väcker upp
en älva milt förför
i fjärran hörs en tupp
men ingenting som stör
Skogens röster brusa
från havet måsars skri
blodet i gubben rusa
så svävar själen fri
som en fjäril lätt den susa
Han sitter på sin sten
en liten somrig kille
känner spring i sina ben
gör precis det han ville
Vem fan är trött och klen...
Av Solsken 23 jul 2014 12:37 |