Gärna robot men först 1,1 vårdpersonal

Vid Mälardalens högskola har forskarna utvecklat en robotkatt. Den är interaktiv, kan spinna och ser ut som ett gosedjur. Syftet med forskningsprojektet är att väva samman vård och teknik för att öka välbefinnandet och höja livskvaliteten för personer med demens i ett sent skede av sjukdomen.

Min mor blev 93 år. De sista åren gick hon i barndom. Så sa man förr om de gamla som blev förvirrade. Då visste man inte så mycket om demens och andra åldersbetingade sjukdomar som så radikalt förändrar livet för de drabbade och deras anhöriga. Ännu finns inte någon behandling som botar demens så idag fokuseras mycket forskning på vård och omvårdnad för att öka välbefinnandet för dem som drabbats av demens.

När jag besökte min mor hände det att hon satt i dagrummet med en kudde eller ett gosedjur i knäet. Läkarna berättade hur demens yttrar sig och jag förstod lite mer om vad det var att ”gå i barndom”. Samtidigt såg jag ofta hur ett vårdbiträde satt och pratade med de dementa, någon kammade någons hår, andra städade osv. Ingen idyll men acceptabelt även om det ombyggda sjukhusets långa korridorer var en torftig miljö.

Enligt regeringen har det aldrig avsatts så mycket pengar för vård och omsorg som nu och enligt Help Age Internationals mätningar (oktober 2013) är Sverige världens bästa land att åldras i. Norge ligger på andra plats och Tyskland på tredje.

Det är en bra utgångspunkt för att bejaka teknik- och metodutveckling som både effektiviserar omsorgen och underlättar för vårdpersonalen. Men de goda förutsättningarna trots är det oundvikligt att det sker misstag och olyckor i en sådan stor organisation som äldreomsorgen utgör. Det påminner oss om att det politiska ansvaret att aldrig förminska och gömma enskilda olycksoffers lidande och kränkningar bakom den goda statistiken. Förbättring och utveckling är en evig process.

Forskarna har i pilotstudien med robotkatten (på ett boende för dementa i Eskilstuna) påvisat vad som kan mätas avseende eventuella effekter av de dementas kontakt med robotkatten. Resultaten visar tendenser till att livskvalitet ökar och utåtagerande symptom minskar.

Om och när olika typer av robotar ska införas kommer det att krävas väl utarbetade beslutsunderlag. När det gäller robotkatter för dementa hävdar inititaivtagare och vårdchefer bestämt att de ska vara ett komplement i vårdpersonalens arbete. En robotkatt ska aldrig ersätta vårdpersonalen. Det är ju självklart och jag misstror inte det goda uppsåtet. Men frågan aktualiserar behovet av kvalitetsledningssystem som larmar om vården brister eller när dess målsättningar undermineras.

Det känns därför särskilt tryggt att SMER (Statens medicinsk-etiska råd) den 23 maj i år påbörjat ett projekt som ska behandla etiska aspekter på robotar och övervakning i vården av äldre. SMER ska analysera de möjligheter och etiska utmaningar som den tekniska utvecklingen på området för med sig.

Även i vården av dementa behövs teknik- och metodutveckling. För de som drabbats av demens är utsattheten dock så påtaglig att det för denna patientkategori ska finnas normer för den personaltät som inte får underskridas.

Stiftelsen Äldrecentrum i Stockholm har i särskilda studier påvisat vilken peronaltäthet som är den minsta möjliga för att upprätthålla Socialstyrelsens riktlinjer och därmed ge den demenssjuke en värdig omvårdnad. Det är med den insikten vi ska välkomna morgandagens teknikutveckling inom demnesvården.

I maj 2012 gick remissitiden ut för ”ansvaret för personer med demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden” (SOSFS 2012:12). Äldrecentrums svar är mycket tydligt.

De hänvisar till sin rapport Lämplig bemanning i boende med demenssjukdom, den kom redan 2010. De skriver att det är fullt ”möjligt att beräkna vilken bemanning som krävs givet att en kommun vill innehålla de kvalitetskrav som kan anses följa av Socialtjänstlagens värdighetsgaranti och Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom”.

Men frågan om bemanningen på demensboenden är ännu reglerad. Äldrecentrum, å sin sida, slår fast: ''Vår erfarenhet är att man har god grund för att säga lägst 1,1 vårdbiträde/undersköterska per boende, aldrig färre än tre personal dagtid. Det är visserligen en högre personalstat än den idag normala, men inte någon ambitionshöjning eftersom det är den som krävs för att leva upp till socialtjänstlagens värdighetsgaranti och Socialstyrelsens riktlinjer.”

Det finns argument mot Äldrescentrums linje. En fastställd bemanningsnorm skulle av lokalpolitkerna (som äger frågan) kunna ses som ett ”tak” och ett ”golv” vilket skulle låsa bemanningstätheten i budgetposter med svagare koppling till innehåll och kompetens. En annan invändning är att en bemanningsnorm skulle inkräkta starkt på det kommunala självstyret. (Men regeringen har börjat titta på frågan på geografiska skillnader i vården och omsorgen.)

Låt oss ta ett första steg mot framtidens demensvård genom att bejaka tekniukutvecklingen, tillvarata kompetensen inom SMER och Äldrecentrum i Stockholm och ta det politiska ansvaret för att inte underbanna demensvården.

Ulf Lönnberg
Riksdagskandidat för Kristdemokraterna
Ledamot i Europeiska Seniorunionens Exekutivkommitté

Av Ulf Lönnberg 03 jun 2014 21:54