Främlingfientliga strömningar

Jag har en sak i min ägo, en helt otrolig sak, som jag måste göra något med.

Vet ni, i en tid då olika mindre partier hoppar av glädje över ett fantastiskt resultat, kan jag tyvärr inte göra detsamma, för hur glad jag än egentligen skulle vilja vara över framgångar för t ex Fi, som värnar om jämlikhet - en otroligt viktig och egentligen självklar sak - eller Miljöpartiet som värnar om något så självklart som naturen - något vi inte överlever utan att ta hänsyn till - så mörkas tyvärr all den möjliga glädjen av framgångar för ett parti som jublar åt högerextrema Front Nationals framgångar i Frankrike. Samma vindar blåser i Danmark, Tyskland och Grekland. Jag tror inte någon hade förväntat sig att dessa kraftiga ökningar för högerextrema partier skule vara så tydlig, men tyvärr, folket har talat och dessa röster visar vart vi är på väg. Detta i en tid då de sista vittnena som sett och upplevt andra världskriget håller på att dö ut och i samma vända börjar högerextrema ifrågasätta om det verkligen har hänt det där med judarna, zigenarna och polackerna, handikappade och homosexuella, ja det finns snart inga vittnen kvar.

Men vet ni vad jag har i min ägo? Jo jag har något så fantastiskt som en outgiven bok, en bok som skrivits av en vuxen människa som upplevde de här hemska tiderna och som tillhör en kategori som sällan nämns i sådana här fall. Hon var inte jude när detta pågick, hon var inte zigenare, handikappad eller homosexuell, hon tillhör den största gemensamma grupp som dött i krig och fasor hon var bara ett barn.

När hon minns tillbaka så kommer det som tankar från ett barn, om det är för att hon inte kan ta det till sig som vuxen eller bara att hon minns det i ett barns perspektiv kan faktiskt kvitta för just denna bok talar om för oss hur ett barn ser det, tänker och minns.

Idag är hon gammal, bor på ett hem och är så skröplig att hon inte kan använda händerna till att skriva, varken på tangenter eller med penna, hon vill mest bara vara ifred, alldeles själv, helst inte ha besök, utom när jag handlar till henne och då vill hon bara ha det vanliga, fullkornsbröd, smör och leverpastej och helst en tjock gurka för dom smala smakar beskt och är gröna långt in i gurkan. Om jag köper kakor till henne så spar hon dom tills att jag kommer nästa gång, för att bjuda på, och vet ni att av det lilla som finns kvar av denna spröda varelse har hon hittat plats till att behålla humorn. Den finns där trots allt och jag tror att just det är enda sättet att överleva.

Hon har skrivit sin bok på engelska och översatt halva till svenska och nu viill hon att jag ska läsa in den engelska för att kunna ta in känslan och översätta den sista halvan på svenska, hon säger att "Jag vet att du kan det Angus" men jag undrar verkligen det, kan jag verkligen få med just de där speciella sakerna som ingår i det spektrum endast skrivaren kan göra, och om jag inte gör det, och det ganska snart kanske hon inte hinner se sin bok i tryck, jag tror inte hon lever så länge till, i alla fall känns det inte så.

Det fanns en tid när hon ville ut i skogen, höra alla olika fåglar och säga vad de heter, nu vill hon bara vara i sitt rum, det verkar inte finnas just viljan, men kan man förebrå henne? Hon målade fantastiska tavlor med alla världens färger men hur ska jag få igång henne igen när den enda färg jag känner av just i dessa tider är brunt, färgen på deras uniformer, de främlingfientliga.

Det händer tyvärr idag i många länder att man anser sig stå över andra folkslag, numera nöjer vi oss inte med att utrota andra arter, nu vill vi t o m utrota oss själva för vet ni vad, vi är alla av samma ras.

Angus mitt i natten.