Gabriella Barks andra krönikor har informativa titlar som ”Därför tycker jag att det är okej att döda djur”, ”Vi behöver riktiga karlar och män – inga jävla hen” och ”Snål, pretto eller bantar-nörd – därför har du inga vänner". Jag förstår mycket väl att massor av människor provoceras av Barks dåligt formulerade och intelligensfattiga krönikor. Det är själva tanken med att publicera dynga som denna i en tidning – att provocera och väcka uppmärksamhet. Det handlar inte längre om god journalistik och samhällsnyttiga debattkrönikor. Det handlar om vem som kan kränka och provocera mest utan att bli dömd för hets mot mänskligheten.
Gabriella Bark är stereotypen av en person som en inte gillar. Hen är blott en manifestation av alla våra obehagliga tankar och drömmar. Om vi inte tror på Gabriella Bark, om vi helt enkelt slutar lyssna, så kommer hen till slut att försvinna. Monster under sängen blir skrämmande enbart för att vi projicerar vår egen rädsla mot sådana fenomen – och således låter dem bli verkliga.
Exakt samma princip gäller Bark – om vi slutar reagera så kraftigt som vi gör, så kommer hen inte längre att kunna ta plats i den riktiga världen. Tänk Freddy Kreuger; hen mördar folk i deras drömmar, men bara om de själva tror på hen. Att låta sig själva provoceras av Bark leder bara till att hen får ett starkare fäste om vår verklighet, och fortsätter betalas av Nyheter 24 för att vomera fram ord, som i sin helhet bildar en krönika.
När vi tror på Gabriella Bark, så objektifierar vi oss själva i förhållande till Bark som blir subjektet. Låt inte Bark subjektifieras och således förverkligas! Vi har själva skapat Gabriella Bark, och det är vårt ansvar att driva ut hen ur vår verklighet. Hen kommer inte att försvinna av sig själv, så det gäller att vi alla tar tag i vårt gemensamma ansvar att stoppa denna farsot. Sluta provoceras för att stoppa det som provocerar.
Av Lucas Alexander 15 maj 2014 17:19 |