Sanna Nielsen rättvist vidare

När Sanna Nielsen skulle delta i årets Melodifestival skrev jag här på Sourze att det handlar om en märklig tjej som ibland sjunger bra låtar och ibland dåliga, och att jag tyckte att det framstod som om hon knappast verkar veta vad som är bra och vad som är dåligt. Som bakgrund till det hänvisade jag till ett katastrofalt dåligt TV-program med Sanna, som sändes i SVT i julas. Men i går kväll, i första delfinalen i Köpenhamn, och precis som i den stora svenska finalen, levererade Sanna Nielsen och gick till final, och det berodde på en kombination av en bra låt och en sångerska som strålar när hon får sjunga en bra låt. Det återstår bara att säga “Lycka till på lördag Sanna”.

För övrigt tyckte jag att låtarna som gick vidare i första delfinalen var ganska okej. Det förhandstippade Armeniska bidraget “Not alone”med Aram Mp3 var en självklar kandidat till finalen. Det gällde även den Ungerska låten “Running”. Men den låt som föll mig mest i smaken var San Remos “Maybe” med Valentina Monetta. Låten är skriven av eurovisionmogulen Ralph Seigel och jag tycker ni ska lägga låten på minnet inför lördag kväll, för att det är en möjlig vinnare. Låten är omedelbar och det beror på dimackordet alldeles i början. Den väcker omedelbart intresse för resten av låten och jag vågar påstå att lilla San Marino kan komma att hamna högt i finalen.

Nu till Ryssland: Först vill jag påminna om att jag, i mitten av 80-talet, var den första musikproducent ifrån Sverige och västvärlden som fick komma bakom den gamla järnridån och delta i ett musikaliskt samarbete mellan Öst och Väst. Saken uppmärksammades bl.a. av SVT:s Aktuellt. En sak som jag upptäckte när jag flera gånger reste till Moskva under Sovjettiden, var att det fanns en enorm lust hos ryska musiker att visa upp sig utanför Sovjetunionen. När jag jobbade i studion med Rysslands förnämsta musikproducent och låtskrivare, Vladimir Matetsky, existerade inte politiken för oss. Just då pågick debatten om ryska U-Båtar i Stockholms skärgård, men det påverkade inte det musikaliska samarbetet mellan en kapitalistisk musikant ifrån Stockholm och en kommunistisk dito från Moskva. Vi var helt enkelt två musiker som njöt av att dela varandras musikalitet. Vad jag vill säga med detta är att musik, och i synnerhet Eurovision Song Contest, inte bör präglas av politiken, varför jag personligen fördömer alla som buade när Rysslands bidrag gick vidare i går kväll. Det var ungefär som att säga “Nej det här är inte en sångtävling utan det här är ett forum för politisk manifestation” - men det är det inte, utan Eurovision är en sångtävling och om vi tillåter politiken krypa in i musiken kan vi lika gärna lägga ned det hela.

När det gäller själva låten “Shine” så tyckte jag den var “sådär”, men att systrana Tomachevy, som framförde den, var ganska bra. Min bedömning bygger på låten och artisterna och inte på vad som pågår just nu mellan Ryssland och Ukraina.

När det gäller Ukrainas bidrag “Tick Tock”, framförd av Mariya Yaremchuk, så börjar jag fundera över huruvida det vore en bra sak att ändra reglerna så att bidragen måste komponeras av låtskrivare som är bosatta och mantalsskrivna i de respektive länderna. Ukrainas bidrag är skriven av en svensk och för mig som musiker känns det inte som ett äkta bidrag ifrån det Ukrainska folket, utan som att Ukraina har betalat en utländsk låtskrivare för att leverera ett bidrag. Samma sak gäller Azerbadjan, som utan svenska låtskrivare, på senare år, skulle ha varit en anspråkslös deltagande i Eurovision Song Contest. Jag är den sista som borde säga allt detta, efterson jag var en av de första svenska låtskrivarna som skrev ett bidrag till ett annat land (2004 i Litauen tillsammans med Bobby Ljunggren och Mrcos Ubeda). Det blev början på en trend inom Eurovision, men nu känns den lite överspelad.
En annan låt som gick vidare och som förtjänar att nämnas är Nederländernas bidrag “Calm after the storm” som framfördes av The Common Linnets. Det var kul att se att Nederländerna, som haft mycket otur i tävlingen under ett flertal år, äntligen kom med ett bra bidrag som gick vidare.

Det sämsta bidraget, enligt mitt tycke, var Belgiens “Mother” med Axel Hirsoux. Karln sjöng falsk. Det gjorde även den lettiska sångaren i “Cake to Bake”. Islands “No Prejudice” framförd av Pollapönk kändes mer som någonting som skulle höra hem i Bollibompa och inte i Eurovision. Det var en skitlåt och jag fattar inte varför den gick vidare till finalen. Portugals bidrag hade förtjänat Islands plats. Estlands “Amazing” av Tanja var en ripoff (kopia) på Loreens Eurphoria och hade inte en chans. Nu är två av de baltiska länderna utslagna. Litauen deltar på torsdag.

Kommer Sanna Nielsen att vinna? Vad är hennes chanser? Vem vet? Men en sak vågar jag säga: Hon kommer att hamna bland topp fem och möjligen bland topp tre. 

Av William Butt 07 maj 2014 12:34